Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logeraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej genast kunde börja, medan känslan var varm och
ädelmodet lifvadt, ty Alm hade just då betalt
boningsrättigheten för två veckor.
I det ögonblick vi återse den lilla familjen var det
äkta paret ensamt med sina tre afkomlingar, hvilka, helt
modstulna på den förknappade frukost-ransonen, voro
sysselsatta att inne i det lilla köket bygga sig ett lekhus af allt
möjligt skräp.
Anton svängde lästen, på hvilken den fina svarta
satinskon blänkte. Denna dag var vår unge skomakare alls icke
vid lynne. Han visste att hustrun ingenting ätbart hade
hvarken i skänken eller köket, och desslikes visste han att
hans portemonnaie var så tom som den kommit hit till
verlden och att aldrig hans stolthet skulle tillåta honom att
begära förskott på det nyss bekommna sko-lagret. Nej,
hellre underkasta sig hvad som helst än att visa sin forne
hederlige mästare, som velat honom så väl, hela
ömkligheten af den närvarande ställningen.
Mina satt på en pall bredvid sin herr man och fästade
den hvita insulan i en hvit sidensko. Detta var hennes
egentliga sysselsättning; men för ögonblicket hade hon
äfven en annan, den nemligen att allt emellanåt lyfta ena
snibben af den på knäet utbredda rena näsduken upp till
kanten af ögonlocken, hvarest den ena tåren efter den
andra hängde upp sig. Men huru hon än torkade, så råkade
det ändå att falla en stor perla ned på det hvita skinnet
inne i skon.
“Gud sig förbarme!“ ropade hon häftigt till.
“Hvad står på?“ sade mannen.
“Jag rådde inte för det, Anton“ ... hon höll upp skon.
“Hur i all verlden skall jag göra — har du inte hvitt skinn
till en ny sula?“
“Nej“, svarade han kärft... “en får krita öfver fläcken,
när han blir torr. Det vore väl ändå inte första gången
som storherrskapet dansar på folkets tårar. Men du kan
vara god och låta bli att ge dem sådant underlag en
annan gång!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
