Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dufboet i kråknästet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Nej, min vän, på intet sätt, och deröfver beklagar
jag mig icke det ringaste. Du har, efter hvad jag tyckt
mig förstå, älskat så myckel att det blir bäst, om du
gifver din hustru en trofast vänskap — den är bättre än de
utbrunna spillrorna.“
“Du är en beundransvärdt förnuftig qvinna Jenny, som
jag uppriktigt hyllar med varma känslor, du får kalla dem
hvad du vill — men hvad gifver du sjelf i utbyte?“
“Också trofast vänskap... det ligger klart i vår
framtids intresse att vårt goda förhållande bör bli orubbadt.“
“Detta är nog svalt, älskade Jenny, men jag hoppas
bättre af framtiden... Och bröllopet — ingången till denna
kanske måttliga, men desto säkrare lycka — till hvilken
tid utsätter du det?“
“Till hösten.“
“Hvarför denna länga tidsutdrägt?“
“Den behöfs för att arrangera vår bosättning. Du
eger icke något gods .. det är ingenting alls att rodna
öfver: dina förfäder egde desto flera... pappa vill skaffa oss
en präktig egendom, ty efter en eller annan vinter i
staden måste man ega en fast tillflyktsort. Jag älskar icke
att göra exposition af min person vid det ena badet efter
det andra: jag har eröfrat dig, och det är nog.“
“Tack — och som du är öfver alla andra qvinnor,
kan ingen högre än jag uppskatta hemfriden. Jag blir med
förtjusning landtjunkare, trött som jag är på det ytliga och
brokiga stadslifvet... Likväl frågar jag: är det nödvändigt
att vänta till hösten?“
“Fullkomligt... Men var uppriktig — är det för dig
genant att icke få disponera ett större käpital före den
tiden, så skulle kanske pappa kunna öfvert...“
“Nej, för Guds skull icke ett ord! Jag eger visserligen
ingenting värdt att nämna, men jag är långt ifrån att
tillhöra antalet af dessa stackars vigilatörer, som springa
omkring för att få prolongerad en skuld i dag här, i morgon
der, och hvilkas lif utgör en kedja af ansträngningar. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
