Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dufboet i kråknästet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanske äfven hafva något godt med sig för dess invånare.
Man är aldrig så fattig att man ej kan göra något för dem,
som kanske hafva intet.“
“Dessa ord har du tagit ur min själ. Kom, kom! Vi
skola göra äfven andra glada.“
“Men huru har du fått denna bekantskap?“
“Jag hade en gammal god slägting, som brukade
uppköpa strumpor af mormor Silfverlåås — så heter mitt
orakel — och lät mig som pojke gå ärenden till henne. Vi
blefvo goda vänner, och min gamla slägtings död gjorde ej
slut på bekantskapen: tvärtom, har jag allt mera fästat
mig vid denna sällsynta qvinna, så själsstor i sin ringhet;
och om hon råder oss att gifta oss med det samma, så
göra vi det“...
Se här första orsaken till den kännedom om
bondqvarterets mysterier, i hvilka den unga frun sedan blef så
hemmastadd.
Mormor Silfverlåås — hvars historia redan förut är
afslutad — hade gifvit följande svar:
“Då sakerna stå som ni berättat, mina unga vänner,
så låt lysa, i fall ingenting hindrar, redan nästa söndag: Här
ni kärleken till Gud och hvarandra i edra hjertan, så ligger
föga, makt uppå, om det fattas er något af lifvets yttre
förmåner. Jag känner i min själ att edert förehafvande blir
till ert bästa.“
Och det blef till ännu vida mer: deraf uppstod en
så innerligt harmonisk och lycklig förening, att tant Blume
icke mer kallade det lilla huset för kråknästet rätt och slätt,
utan fick det sedan heta “dufboet i kråknästet“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
