Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre aftnar i Gatsoparens familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Boldenstern. Våren hette Heloïse von D. och medförde i boet
ingenting annat än våren, glädjen, två tomma händer, föga
vana vid arbete och en hop kostsamma vanor. Nåväl, min
herre, just en likadan förmögenhet medförde brudgummen;
och deraf kom sig att, sedan Våren och Kärleken lefvat,
skrattat och njutit tillsammans af all sin dårskap, de en
vacker dag befunno sig på bar backe. Hvad följde sedan?“
... Den gamla damen tog här på en gång till solfjädern
och luktflaskan... “Jo, de horriblaste désagrementer, min
herre! Men snart kom den afsvurne fienden till all dårskap,
Döden, lätt och mild, och hemtade Kärleken till sig, medan
den stackars Våren, som då uppnått högsommaren,
småningom i öfvergifven ensamhet gulnade till höst och
slutligen hvitnade till vinter. Inga proverber mera, inga
förtjusande herdespel eller ens en fläkt af menuetten eller
kadrillen susade förbi. Vintern har dock vetat att trösta sig,
min herre, ty ännu en gång kommer Döden tillbaka och
förenar då Våren och Kärleken på nytt.“
“Jag är djupt rörd af ers nåds skildring, för mycket
rörd... Äfven jag spelade en gång ett proverb. Det var
i Frankrike, madame! Jag tror... det vill säga jag är
öfvertygad... att jag spelade Carl II, Englands lättsinnige
konung. Madame, det är ett skönt land, det glada, det
glödande Frankrike, men icke nyttigt för alla hufvuden. Nej,
det finnes i en viss provins rusande ångor, en rusande luft
— och sedan spelar Våren der så falskt mot kärleken, att
den knyter en tyngre bindel för hans ögon än olympens
lagar föreskrifva... Har ni sett Frankrike, madame?“
“Ack, ja monsieur, med min lysande väninna i min
egen lysande ungdom. Men, monsieur — o, hvad denna
titel gör mitt hjerta godt... tillåt mig begagna den
emellanåt: den har för mig ett charmant minne — monsieur,
låtom oss lemna det farliga Frankrike!... Vill ni vara så
obligeant och säga mig om ni har styrka i er högra arm?“
“Comment, madame — ni vet då att denna arm en
dag blef nästan krossad?“
“Hvad säger ni — jag hade endast den förmätenheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
