Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En qvinnas sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnäma damen spratt till och blef orörlig qvarstående vid
släddörren, då qvinnan med barnet stannade för att svara
på en mötandes tilltal.
“Ja gunås, käre herre“, yttrade qvinnan i upprörd ton,
“jag är visst olycklig på allt sätt. Min man har sex
veckor legat i frissan, och mina två andra barn äro för små
att efterse den här lille stackarn, som jag måste föra med
mig, när jag går in åt staden för att med Guds och goda
menniskors hjelp skrapa ihop en smula till middagen. Men
i dag har jag inte haft mycken tur, och för den lilles skull
vågar jag inte längre stå i kölden vid gatknutarna.“
“Arma menniska!“ Den välsinnade samaritanen, som
tycktes vara något slags artist, tog upp sin portemonnaie,
och vägande mellan en 12-skilling och en hel riksdaler,
synbart bekymrad att icke ega något midtemellan, släppte han
slutligen riksdalern i qvinnans hand och försvann med den
lyckliga minen hos en person, som hellre äter blott en enda
portion till middagen, än han nekar sig tillfredsställelsen af
en god handling.
“Andersson“, sade den unga damen till kusken, i det
hon lätt skyndade in i släden, “se på den der qvinnan, kör
sakta efter henne och stanna litet ifrån der hon går in!“
Kusken intog sin plats, och släden sattes i gång.
Den fattiga qvinnan gick ännu ett långt stycke.
Slutligen stannade hon vid ändan af ett plank, som hade en
större och en mindre port. Hon gick in genom den
mindre, hvilken stod öppen, och tog vägen åt ett af de tvenne
små husen på gården.
Släden höll stilla på något afstånd, och den förnäma
damen steg ur så skyndsamt, att hon hann se sista snibben
af qvinnans kjortel försvifma inom dörren ofvanför en kort
brant trappa.
Utan att besinna sig, gick täckslädens innehafvarinna
samma väg, och redan låg hennes fina handskbeklädda
hand på dörrklinkan, då hon hejdades genom en sannolikt
bekant röst, som i rå ton ropade:
“Se här, madam Thungren, kastar jag ungen i sängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
