Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- En qvinnas sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2.
Mellan mannen och hustrun.
“Hvilken öfverraskning, min vän! Jag trodde“... Den
unga damen såg sig tillbaka genom fönstret, förmodligen
efter qvinnan, som hon ärnat invänta.
“Men hvad är det då, kära Amelie? En liten trashank,
som förtrollat dig — vänd dig hit, så får jag se om du
icke är full af konspirationer.“
Hon vände sig om, och då floret nu upplyftades af
samma beställsamma hand, som nyss hjelpt henne upp i
släden, kunde man vid det klara solskenet, som lyste
genom glasen, obehindradt se henne. Ansigtet egde ej en
fägring i ros och lilja: det var en tropisk blekgul fägring,
och de underbart sköna svartblå ögonen, med sina svarta
hvälfda bågar och sin beslöjade glöd, hade öfver denna ett
uttryck af så hänförande mildhet att det varit förlåtligt, om
en poet eller en älskare kallat detta uttryck “gudomligt“.
Den unge mannen, som egde någon militärisk grad,
bar för öfrigt titel af baron och afundades icke blott för
sin rikedom, sitt utseende, sitt oberoende och sin jernfasta
karakter, han afundades äfven derför att han, efter ett nära
fyraårigt äktenskap, ännu knappt såg någon annan qvinna
än sin hustru. Huru många äkta män i verlden kunde
väl disponera öfver en sådan fond af kärlek, en sådan icke
blott bokstaflig, utan lefvande trohet, der vanan utgjorde
ett intet emot känslan! Men allra mest afundades han,
emedan denna ljufva, oemotståndliga och själfulla qvinna,
hvars alla rörelser voro mjukhet och behag, tycktes finnas
till endast för honom.
Det oaktadt var hans makt öfver henne icke
ovilkorlig, ty han förmådde ej bortjaga ett moln af sorgsenhet,
som ofta kastade sin skugga öfver hennes klara anlete och
hvilket just i detta nu var synbart, då hon spratt till
liksom ur en dröm, när han ville veta hennes tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stosc/0137.html
