Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En qvinnas sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Tack, tack... det blir så lugnt och varmt i mitt
hjerta, när du så småler. Säg nu hvad det var?“
“Din bror, Georg“...
“Huru, Amelie — han skulle vågat låta dig...“
“Ack, så tokig du är — du tror då att ingen kan se
mig utan att bli kär? Tänk för roskull, om verlden
anade all din svaghet... verlden, som endast ser den stränge,
allvarsamme, fördomsfrie mannens utsida!“
“Verlden har ej att skaffa med våra inre förhållanden.
...Nå, min bror?“
“Han har låtit mig på fint sätt veta, hvad jag långt,
förut visste, att din mor helst önskade att någon gång
ensam få rå om dig. Hon är svartsjuk, och huru mycket.
jag än sökt vinna henne, vinner jag henne dock icke, just
derför att du älskar mig mer än hon gillar.“
“Det är sant, Amelie, men hon erkänner ditt stora,
värde. Hon vet att du är en qvinna af de strängaste
grundsatser, en qvinna, på hvilken en man med lugn kan bygga,
sitt hopp om jordisk lycka och som hvarken i det förflutna
eller det närvarande har den minsta handling att rodna,
öfver... Hur är det — sitter du ej bra... du är så
orolig!“
“Visst icke — jag rörde ju blott armen ... Men, låt
mig fråga dig, fins det verkligen på jorden någon varelse
så fullkomlig att hvarje dess handling är spegelblank?“
“Hur kan du fråga så, då hela mitt lifs frid hvilar på.
den tron! Du mins ju att, när jag begärde dig till min.
följeslagerska, jag hade mod att säga att, om jag älskade
en qvinna ända till dårskap, jag aldrig med henne kunde
vinna en verklig sällhet, om hennes känslor förut varit
egnade en annan eller om det i hennes lif funnes en enda
punkt, den hon icke öppet förtrodde mig på förhand.
Sanningskärlek, sträng hederskänsla, renhet i hjerta och seder
— se der hvad jag, förutom den ömmare känslan, fordrade
af henne, som jag i utbyte ville lyckliggöra genom min
kärlek och hedra genom den djupaste aktning, så som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
