Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En qvinnas sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
romanen af mitt förflutna lif skulle du utan minsta svårighet
fått veta, om du ej just gjort detta till ett så strängt vilkor.
Ack, Georg, jag älskade dig och jag var rädd, så rädd att
förlora dig!
Se här förhållandet.
Min kusin Carl H. hade för mig fattat en
studentfantasi, utvecklad under tvenne mellanterminer, då han var
gäst i mina föräldrars hus. Han var tjuguett, jag ej
mycket öfver sexton år.
Min mor, ehuru hon ej sade mycket, gillade särdeles
denna tidiga förbindelse för mig, ty såväl min fars som
hennes egen sjuklighet hotade med, hvad som äfven skedde,
att snart göra mig föräldralös, och hon ville se min
framtid tryggad.
Carl var — åtminstone då — en god, häftig, glad,
men lättsinnig själ. Han ville taga mitt hjerta med storm,
men det blef utan gensvar; och min hand låg orörlig i hans,
då han fattade den. Likväl höll jag mycket äf min kusin,
och då jag ej kunde undgå att ana min mors önskan, hände
det att jag ibland betänkte mig på saken. Något vidare
var det ej, tills en dag hans känslor likt ett yrväder
öfverblåste mig och jag lofvade honom att åtminstone väl öfvertänka
den framtid, som han i så glänsande färger målade.
“Sedan du lofvat detta, behöfver du ej vidare tänka på
saken — den är då afgjord!“ utbrast han och röfvade en
kyss ifrån mig, innan jag hunnit att hindra hans djerfhet.
Men just hans oförsynthet gaf mig en fullt redig öfverblick
af mitt inre väsende. Jag sprang upp och såg på honom
med en så straffande blick som ett sexton års barn kan
lägga i sina ögon.
“Jag, vet nu“, sade jag, “att jag icke älskar dig, och
jag känner att jag aldrig kommer att göra det. Derför
behöfs ej någon längre öfverläggning — jag blir icke din.“
Den nya storm, som nu utbröt, stod jag stadigt emot;
och hans sista ord ansåg jag utan betydelse. “Om ett år“,
sade han, “kommer jag igen och fordrar då ett nytt och
bättre svar.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
