Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En qvinnas sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara synd om mig. Emellertid var allt sökande förgäfves.
Jag skref ett bestämdt och, såsom jag tror, värdigt svar
på den begäran Carl framstält: och dagen derefter reste han,
utan att vi ens återsett hvarandra. Dessförinnan hade
han likväl i en ny biljett bedt mig om förlåtelse,
erkännande att jag handlat rättvist emot honom.
Två månader förflöto. Då inträffade en dag att Lotta
på ett oförsvarligt sätt försummat sina pligter mot min mor,
hvars uppassning hon ensam skötte; och denna
försummelse var föranledd deraf att hon, utan att hafva fått
tillåtelse, under natten besökt ett dansnöje i närheten. Jag
förebrådde henne, såsom jag medgifver, med skarpa ord
hennes uppförande, hvilket föranledt en svårare
sjukdomsattack hos min mor, som förgäfves ringt efter henne.
Uppretad öfver att jag vågade så tilltala henne, svarade hon
mig i vredesmod: “Åh, det är icke värdt att fröken så der
moraliserar, ty jag kan hvad stund jag vill lemna åt baron
det förkomna brefvet från herr Carl och på köpet gifva
baron den nyheten att fröken varit så godt som förlofvad
en gång förut.“
Jag trodde att jorden skulle svälja mig med min skam
att stå så förödmjukad inför en tjenarinna —
dertill vapenlös... och slutligen att veta det jag sjelf genom en
oförsvarlig klemighet med mitt hjerta, genom ren feghet i fråga
om pligten beredt mig detta onda!
Hvad återstod mig att göra? Jag visste väl att, om
du fått se detta bref genom en tjenstflicka, allt emellan oss
varit slut. Således måste jag underkasta mig en ny
förödmjukelse: bedja om brefvet och — få afslag.
Men stannade väl följderna af mitt fel här? Nej, nu
måste jag blunda för hvarje hennes fel och ändå lefva i
en beständig fruktan. Utan att någonsin mera tala om
saken, ombytte vi roller: hon blef herskarinna och jag slafven.
På min bröllopsafton bad jag henne ännu en gång.
Hon var obeveklig. Och att vända mig till min stackars
mor, skulle ej tjenat till något. Den elaka varelsen hade
då stält till ett stort uppträde. Jag gick således till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
