Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En qvinnas sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller fyra dagar — skola vi muntligen förklara oss.
Tilldess tag intet slags åtgärd! Georg.“
Amelie fälde biljetten och lät hufvudet sjunka djupt
ned mot bröstet. Låg hopp eller förtviflan i denna
tidsutdrägt — och hvart reste han? Utan tvifvel till sin mor...
Men kunde väl deras öfverläggning fordra tre eller fyra
dagar? Och skulle det bli hon som kanske af nåd...“
Ingen ljusstråle trängde ur detta mörker till den unga
frun. Likväl erfor hon en tillfredsställelse i den lugnande
vissheten att ingen hemlighet nu mera fans emellan henne
och hennes man.
Knappt visste Amelie huru hon lefde de tre första
dagarne. Men det erinrade hon sig att under hela hennes
lif hon aldrig haft så stor möda att beherska sig inför
tjenstefolket; och hon hade som ung flicka så lidit af
bristen på denna förmåga, att hon nu såsom tjugufyraårig
qvinna i alla skiftningar egde ett instinktlik begrepp om en
dylik nödvändighet.
Den fjerde dagens förmiddag hade ännu icke medfört
någon underrättelse om hennes man. För att förströ sig
beslöt då hjeltinnan i denna miniåtyrroman ur verkligheten
att gå och se om sin skyddsling, den lille gossen, som för
18 skillingar i timmen varit utlegd att tigga på.
Vädret var vackert och friskt, väglaget godt. Således
skulle promenaden till fots blifva hennes sinne af vida mer
nytta, än om hon satt sig i ett åkdon.
Hunnen bortemot Fredrikshof, blickade hon tankspridd
framåt, utan att likväl se något, tills hon häftigt för
tillsammans, då hon märkte en ung officer komma emot sig
med hela den godmodiga hjertligheten hos en person, som
vid uppkomsten från landsorten händelsevis träffar en kär
slägting.
“Nå, se min lilla kusin Amelie — det här var då min
själ en öfverraskning, som jag tackar ödet för... Jag kom
till staden i går qväll, men jag var icke rätt säker på om
du var visibel så här dags; och se’n så“...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
