Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En qvinnas sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyffena, och i det rummet bodde en fattig qvinna, sjuk
sedan flere månader. Värdinnan, som egde rummet och som
lefde på att hafva “logerare“, var aldrig hemma om
dagarne, hvarken hon eller hennes nattgäster, så att den sjuka
fick nästan förgås af brist på tillsyn. Hon hade haft litet
penningar, men nu egde hon hvarken penningar eller flera
kläder att pantsätta.
Hon låg der törstande af feber och vände den tomma
skålen mellan de heta fingrarne. En grannqvinna skulle
titta till henne ibland, men nu hade denna ej varit inne
hos henne på en lång stund. Ändtligen tog det i dörren.
Men vid den syn, som den sjuka då fick se, skrek hon högt
till och gömde ansigtet i händerna... “Herr baron?“
“Blif ej rädd, stackars qvinna! Jag ser väl att du
träffats af ett tungt straff... jag kommer icke att förebrå dig
något — vi äro alla felaktiga — men jag har med
mycket besvär spanat upp dig för att få svar på ett par frågor.“
Baron Georgs så oväntadt milda ton och hans synbart
djupa rörelse, då han såg det arma offret för lidelserna,
nöden och sjukdomen, verkade så uppmjukande på Lottas
sinne att hon föll i en konvulsivisk gråt. Men sedan detta
anfall saktat sig och baronen bortsändt grannqvinnan för
att köpa vin och hvarjehanda andra saker, satte han sig
hos den sjuka, som med ihopknäppta händer nu lugnt och
stilla betraktade honom.
“Fråga allt hvad herr baron vill, så skall ingen kunna
svara uppriktigare inför Guds domstol än jag.“
“Hatade du din fröken, eftersom du ville göra henne
ondt?"
“Ja, så konstigt var det... Först var hon så grufligt
vacker, ått hennes mor jemnt talade om hur skön och god
och öfver andra hon var. Jag höll mycket af
gamla hennes nåd; och så dumt det tycks, kände jag mig afundsjuk
öfver att jag inte var för henne mer än strå’t på golfvet,
så snart fröken kom ... Sedan så skall jag säga baron att
jag var ett elakt och flyktigt stycke, och fröken ville i
rättvisa och välmening hindra mig från min egen undergång;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
