Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En moders industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådana tankar och sådant tal för systrarna dina och för dig
sjelf med! Hvem gjorde dig de nya kryckorna, så att du
inte behöfver kröka dig så vådligt, när du går?“
Med en mörk blick svarade gossen:
“Hvem råka slå omkull bordet, när jag var liten, så
att jag föll och bröt mig i ryggen? Men det är detsamtna
— jag har läst i katkesen att en ska hedra mor och far,
och fast der inte står något om att han får lof i
dryckenskapen att vältra omkring bordskifvan med allt hvad på den
är, så vill jag ändå minnas hvad vår herre Kristus har
befalt.“
“Det är snällt, Reinhold lille, men annars säger jag
dig nu, som många gånger förut, att det bara är
bakdanteri af skomakarns att pappa skulle haft del i det
olycksfallet. Jag hade sprungit ut för göromål, och du hade
sjelf krafsat dig opp på bordet, som ... Men, kors, nu prata
vi ju bort hela middagskalaseringen, elden brinner ut och
pappa kan vara här i renaste rappet.“
Men pappa kom minsann icke i renaste rappet. Det
blef både middag- och qväll och liggdags, och pappa var
ännu icke kommen. Flickorna sofvo på kistan och gossen
tvärsför vid fotterna af sängen.
Den enda, som nu vakade, var husmodern, hvilken vid
den lilla rökiga lampan satt och synade och klippte sönder
en gammal kjortel, hvaraf något slags beklädnad skulle
förfärdigas till den väntade medlemmen af familjen.
En stund efter sedan klockan tutat 10 började det
bullra och på ett visst sätt klampa på hällarne utanför
dörren.
“Se så ja — den gången känner jag igen!“ sade
madam Jansson, i det hon reste sig, fattade lampan, som
förfärligt flammade i luftdraget, och öppnade dörren. Strax
derpå visade sig mannen, rusig och trött. Han nickade
och frammumlade ett “god afton!“
“Käre Jansson, att du varit borta hela dagen!“
“Borta — hvad menar du med det? Kanske jag inte
varit i arbete.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
