- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
180

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En moders industri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Jesus, misskunda dig, hvad skall det nu bli... det
var det enda jag hade att lita på, när jag blir liggande.“

“Mamma“, hviskade gossen, “kom hit — jag viste’t
jag, men jag har inte haft mål i mun att säga’t.“

Den arma madam Jansson gick bort till sängen och
lutade sig ned öfver den ofärdige.

“Har du riktigt sett...“

“Jojo men... det var i förra veckan i skymningen,
när mamma va ur vägen... Han kom hem, och så skulle
han ha en halsduk, för han skulle gå bort i ärende, och så
tog han schalen — fast han inte visste att jag förstod’et.“

“Låss inte om att du vet’et! När I sofver på
morgonen, vaknar han. Då ska jag tala med honom.“

“Skall jag hjelpa till att plocka opp slantarna?“

“De må ligga der till i morgon bittida... Sof nu, så
att jag får tänka i min enslighet.“

Och så tänkte madam Jansson i sin enslighet, tills hon
somnade på stolen med hufvudet mot bordet, i hvilken
ställning mannen fann henne, då han i grådagningen vaknade.

*



“Hur i Guds namn är det med dig, Lotta,... är du
sjuk — eller hvarför har du somnat i kläderna?“

“Åh“, svarade hon, uppfarande och rysande af köld,
“sömnen öfverföll mig oförhappandes, och en stygg dröm
höll mig fast. Kan du tänka att jag tyckte att min blå
schal, som du gaf mig, när jag blef fästmö, och som var
enda trösten jag hade att lita på, när jag kommer till sängs,
att den var borta, du — nå, det var bara en dröm...
Men jag vill strax se efter i alla fall.“

“Sätt dig igen, Lotta! Du har inte drömt — det
förstår jag nog — utan du har saknat schalen, och du vet
att det är jag som lånt den.“

“Har du gjort den gerningen, Jansson?“

“Både gjort och ångrat den. Men jag skall svära dig
så hög ed som du sjelf vill, att jag skall lösa ut den igen.
innan du behöfver’n... Seså, Lotta, jag har några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free