Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den finska profetissan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En sträng blick från öfverstinnan träffade den unga
flickan. “När blef det sed att jag rådfrågade mina
systerdöttrars vilja? För deras bästa har jag stannat qvar, så
länge jag ansett nödigt. Nu deremot är det nödigt att göra
slut på stockholmslifvet, om jag på gamla dar icke vill sjelf
sätta mig på bar backe... Men, Julia, jag har dock lyckats
berga ett litet kapital för din hemgift, och när vi nu sjelfva
på våren komma ned till Småland, skola vi träffa alla
förberedelser till din utvandring, stackars modiga barn, som
jag dock vet sålunda blir lyckligare, än om jag sökte
qvarhålla dig här“... Och öfverstinnan öppnade sina armar.
Julia störtade sig i denna moderliga famn. Hennes
känslor ville svalla öfver alla bräddar. Hon gret, hon
skrattade och sedan snyftade hon af smärta vid tanken att hon
måste lemna sin bästa vän kanske åt fattigdom.
“Åh nej, mitt barn, skräm icke upp dig! Med en
ograverad gård, som kan upparbetas, står minsann ej
fattigdomen för dörren — här är blott fråga om en nödvändig
förändring i vissa förhållanden... Njut nu af dina
förhoppningar, så får jag säga några ord åt Fanny.“
“Jag vet redan"“ utropade Fanny obetänksamt. “Jag
blir min fasters arftagerska, men det är alls icke sagdt att
jag vill begrafva mig hos henne på hennes ödsliga egendom.“
“Är flickungen alldeles tokig — hvem i Guds namn
har inbillat dig sådant?“
Fanny rodnade upp öfver hårfästet. Hade ej finska
profetissan sagt att det hon grubblat på hela veckan skulle
blifva sanning.
“Ett bref från en tjenstaktig vän“, inföll Julia,
“berättade för Fanny om en oenighet och...
“Dumheter... att gumman skulle göra sin ögonsten
arflös, derför att hon icke gifte sig med en fattig karl, som
tacksamt kunde stanna qvar — nå ja, hela den historien
är sann.“
“Men då är jag ju arftagerska!“ återtog Fanny.
“Du är ingenting annat än en liten enfaldig toka, som
föreställer sig att en fosterdotter släpper ett sådant arf ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
