- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
220

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den finska profetissan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Efter flickans bortgång inleddes en försoning mellan de
trolofvade. Vandringen till presten egde rum, lysningen
gick sedan för sig, men pressjernet och ett bylte lappar var
allt af skräddaren, som Hanna Malena tillät göra inflyttning
på förhand. Hon var en mycket sedesam qvinna; men då
hon derjemte var mycket förälskad, öfverenskom man att
dagligen mötas på krogen — ett lif i Hanna Malenas väg
— der man kunde ta sig ett glas öl med tilltugg, ty
bränvin hade brudgummen måst lofva att aldrig smaka i
hvardagslag: hon ville icke för andra gången ha en man, som
drack ihjel sig, om det också bure till — på en lördagsqväll.

6.

Herr Edvin till sin mor.



Förebrå mig ej, älskade mamma, dessa uppehåll i vår
brefvexling! Det är sant att jäg stundom känner mig något
tryckt i min fattigdoms bojor, men blott stundom, ty Gud
vare lof, jag är filosof nog att vara fullkomligt klar med
mig sjelf i den saken, att menniskans sanna lycka består i
förmågan att rätta sig efter den ställning, hvari hon
befinner sig, höja sig öfver den, om hon kan, men aldrig sänka
sig under den.

Emellertid, som sagdt, finnes det stunder, då filosofie
kandidaten icke känner sig vara mer filosof än att han
erfar en sådan förstämning. Det är menskligt — jag
förlåter mig det således; men jag skulle aldrig förlåta mig, om
jag valde en dylik tid att skrifva till mamma, som af sin
son bör vänta allt annat än jeremiader öfver törnena på
den väg, som han sjelf valt.

I dag, mamma lilla, blåser en frisk vind genom min
själ, ehuru dertill icke finnes någon egentlig anledning, ty
så många gånger sänder jag ut mina annonser förgäfves

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free