Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den finska profetissan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man ha en svag upplysning, troligtvis tillräcklig för att kunna
läsa i Julias utsträckta och darrande hand hennes öde.
Julia, eljest en kraftig och god natur, tillhörde dessa
många qvinnor, som spådomspassionen ordentligt både
marterar och tyranniserar. Hon var icke belåten med att
enkelt tro på den lycka, som Gud beskärt henne: den kunde
ju hämmas eller utvidgas, och dessa båda alternativer voro
nog att bringa på skam alla försök till ett fridfullt njutande
af hoppet och sällheten.
“Nåväl“, sade hon, “det har händt mig något vigtigt,
sedan jag var här sist.“
“Jag vet det... Men hvarför är ni då här?“
“Derför att mörka aningar plåga mig. Kanske ser ni
att de äro ogrundade?“
“Ni är oförnuftig och otacksam på en gång.“
“Nu kan jag svara som ni: jag vet det. Men blott
jag denna gång fått min vilja fram, skall jag allvarligt
föresätta mig att aldrig mer rådfråga någon spåqvinnas konst.“
“Skyll er sjelf då“... den osynliga sierskan vred Julias
hand i flera riktningar. Derefter sade hon: “Ni fruktar
något hinder för den resa ni tänker på.“
“Hvilken resa då?“
“Den stora.“
“Ärnar jag mig långt bort?“
“Längre bort än ni kommer. Det blir ett hinder —
ni får veta det genom bref.“
Julia värdt blek som döden. “Ack, jag visste att min
aning var sann. Ni har nu gjort mig mycket, mycket
olycklig!“
“Se, hur otacksam ni är mot alla! Gå och anklaga
endast er sjelf för en kunskap, som ni ännu kunnat spara er.“
Julia svarade ingenting. Ett hinder för denna resa,
vid hvars slut hon skulle finna belöningen för en lång
pröfning, var nästan som en dödsdom. Hon gick helt sakta ut.
“Och mig“, yttrade nu Fanny, “mig narrade ni helt
och hållet. Det jag tänkte på slog ej in.“
“Icke — nå, så kan ni vara så mycket mer förvissad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
