Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barackens son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekännare, men få efterföljare“. Lyckligtvis påträffar man
dock flera sådana midt inne uti eländets och syndens värsta
kloaker, ädelstenar, dolda i lager af smuts, men desto mera
lysande, då de glittra fram.
I sin fattiga och ödsliga kammare satt förestånderskan
sjelf, en omkring 30 år gammal qvinna af ett långt mera
allvarligt och länkande än vekt utseende. Hon satt midt
på golfvet på en pall, hållande ett barn i knäet och
trampande med foten en vagga, i hvilket ett annat ganska rent
och friskt barn sof. Men det, som hon hade i knäet och
höll på att gifva di, det skulle aldrig kunna beskrifvas.
Det finnes dessutom saker, som ej böra skildras. Vare nog
att denna barmhertiga qvinna hade tagit i sina armar en
så af vanskötsel och “spetelska“ från hufvud till fot
förgången varelse, att ej någon moder för penningar skulle
velat göra det. Också gjorde hon det ej för penningar,
utan af kristlig kärlek till denne en af de minste — denne
barackens utstötte son. Och hon lät honom med sina
förstörda läppar lifnära sig af samma mjölk, som hon hade
för sitt eget barn. Hvad som gjorde denna handling ännu
mer rörande var att ett par tårar föllo från den stackars
moderns ögon. Hon såg på sin egen, och af den fruktan
som hennes ansigte förrådde, syntes tydligt att hon bäfvade
för att hennes friska gosse skulle bli nedsmittad med allt
ondt af den arme husville.
Till en början var det icke lätt att få henne i tal —
hon tycktes försänkt i en stum ångestbön — men sedan
isen en gång blifvit bruten, begärde hön ej bättre än att
få utgjuta sig.
“Doktorn, fattigläkaren här i församlingen“, sade hon,
“är en så hederlig man! Han har stuckit till mig litet af
sig sjelf och sagt att Gud nog bevarar min lille. Han har
också lofvat att fattigkomitén med fortaste skall skaffa en
bra plats åt det här stackars lilla kräket, som inte har
annat än några lumpor kring sig, för modern hade nödgats sälja
af hvarenda smula — och Gud gifve att barnet vore i
säkerhet, innan hon kommer ut... om hon inte skall på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
