- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
251

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barackens son.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade sjelf velat servera sin man té, innan hon reste, men
han trodde att denna hans älsklingsdryck kunde öka febern.
Naturligtvis hade han nu kommit på en annan tanke.

Efter en kort stund infann sig husjungfrun med
tébrickan.

“Ställ den här på bordet bredvid mig... Skjut
lampan litet högre upp... så der, ja. Och laga nu du till
tét — jag vet icke huru,mycket som fordras för en eller
ett par koppar.“

Litet besvärad af äran att så der nära få betjena den
förnäme husbonden, som knappt gifvit henne, under de
fjorton dagar hon varit i tjensten, en half nickning eller ett _
halft ord, bar Clara sig verkligen något fumligt åt.

“Jag tror att du är rädd för mig, mitt barn — ser
jag då så fasligt sträng ut?“

“Nej, bevars... men jag är lite ovan.“

“Huru gammal är du?“

“Nyss fylda 20 år.“

“Och redan haft flera platser?“

“Jå, jag har tjenat sedan jag var 13 år gammal, då
min mor dog.“

“Nå, din far — hvad hade han för yrke?“

“Det vet jag just icke!“ svarade flickan, starkt rodnande.
“Han och mamma hade skilts åt, innan jag kgm till
verlden, så att mamma födde ensam upp mig utan tillgångar.
Vi lefde gudnås för dagen, vind för våg, och det var ofta
uselt nog. Men, gudskelof, mamma är nu bergad, och för
mig är det värsta öfver.“

Stackars flicka, så hon talade i fåvitsko — hon anade
föga att det värsta ännu icke börjat.

“Men du syns så fin och välklädd, att man ej kan
ana att du lefvat i armod. Mången mamsell kunde vara
belåten att ha ditt utseende och skick.“

“Jag har tjenat många år, alltid på bättre ställen, och
om en förstår att hushålla med lönen och vända det ena
i det andra, kan det väl se temligen ut, helst jag alltid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free