- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
253

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barackens son.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

husbonden än de föregående. “På det sättet“, sade han, “blir
det dig temligen dyrt att vara fästmö; och det skulle icke
förvåna mig, om ni aldrig kommer på grön qvist. Han ger
dig väl många presenter åtminstone?“

“Nej, ingenting alls att tala om. Han vill inte skämma
bort mig på förhand.“

“Nå, det är då så mycket större fel af dig, min kära
Clara, att skämma bort honom... Hvad du dyrt förvärfvat
bör väl icke en nyck af en sådan slyng... af en sådan
oförnuftig menniska komma dig att bortkasta.“

“Men då jag är så tokig i honom... Jesus, jag kunde
inte lefva, om han öfvergåfve mig.“

Kammarherrns ögonbryn fingo en allt starkare
rynkning. “Tét måtte vara draget nu — slå i!“

Då bestyret blifvit slutadt, lade. husbonden några
silfvermynt på brickan bredvid den tomma koppen. “Se der,
min flicka, för besväret!“ sade han. “Räck hit cigarrstället
och drag upp en svafvelsticka“... Han tände cigarren och
nickade åt henne.

Clara förstod att hon skulle gå, men hon kände sig
mycket tvehågsen. En inre riktig känsla tillhviskade henne
att dessa penningar icke voro gifna som när hennes
föregående husbönder kunnat kasta till henne en “hacka“, då
hon suttit länge uppe på natten för att öppna porten. Hon
borde visst taga penningarne af brickan och tyst lägga dem
på bordet.

Hon såg på husbonden, men han sysslade likgiltigt med
cigarren.

Hvilken olycka att Gylling, sista gången hon träffade
honom, skulle tala om en svart sammetsspens såsom det
vackraste plagg på en vacker växt! Penningarne räckte
säkert både till sammet, snörmakeri, knappar och foder.

Fem minuter senare röjde Clara ute i salen bort allt
öfverflödigt på brickan, innan hon bar den tillbaka in i
köket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free