- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
278

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Jag drar det ju rätt allt hvad jag hinner, men det är
du som drar det tillbaka — hvad kommer åt dig?“

“Skall det behöfs att vara något åt mig derför att jag
vill att flickan, som jag rätt nu kånkat mig förderfvad på,
skall få ligga bra?“

“Har jag inte velat ta henne flera gånger, men du
har knappt hört mig... Nå, nu ligger hon i godan ro.
Har du något att ge mig till lifs — jag är grufligt
hungrig, fast vi hade matsäck med oss.“

“Hvad skulle jag väl ha för mat hemma annat än
lite kall gröt. Kanske hittar du också några lemnade
smulor i korgen, om du ser efter... Jag är tvungen att sätta
mig.“

“Det behöfver jag också. Och i alla fall ville jag
fråga dig om en sak...

“Jag ser hellre att jag slipper tala — jag är inte i
lynne.“

“Nå, så pass har jag märkt hela eftermiddagen. I
början på morgonen hade vi roligt men ju flera menniskor
som kom till, ju tråkigare blef du.“

“Åh, du var inte för glad, du heller!“

“Ja, det vete hin onde hvad som kom åt mig! Det var
sagdt och bestämdt att vi skulle ha så innerligt roligt som
i himmelriket, och så kändes det precis som om en var
bunden i trolldom... Vackert himmelrike, min själ!“

Mannen suckade, och hustrun pustade.

“Nå, vet du orsaken, Marie?“

“Jag vet ingenting!“

“Och någon mat vill du alls inte ge mig?“

“Sa’ jag inte: se åt sjelf bland smulorna! Fattiglappar
som vi ha inga förlag att göra kalas på både borta och
hemma... Usch-ja, så ömkligt att vara fattig — derpå
hänger alltihop. Jag såg Sofie, som tjenade tillsammans
med mig hos öfverstinnan... så grann hon var, den
näsperlan, och gick arm i arm med fästman, en
tapetseraregesäll, bevars! Jag nickade åt henne, men hon kändes inte
vid mig.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free