Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Tyst... det är bättre att gå ner sig. Kamraterna
förakta mig åter och bjuda inte mig igen på något.“
“Det tror jag nog, och jag tviflar inte på att Sofie
också nu åter föraktar mig... Men jag skall omtala för
dig att någonting blifvit ändradt inom mig, allt ifrån den
tiden du var borta de två dagarne, då jag trodde mig gå
från vettet a£ ångest.“
“Säger du det?“ Janne satte sig ned på kistan och.
såg på hustrun — det vår något i hennes ton, som drog
hans sinnen till henne.
“Ja, vet du, jag tyckte precis att vår Herre Kristus talade
liksom ett enskildt ord med mig. Vi hade, som du väl mins,
sista halfåret inte gjort annat än kifvats och lefvat som
hund och katt, men sedan dess har jag blifvit helt fredlig
och stillsam, det vet du. Och beträffande Sofie, så får hon
nu ha för mig så många garneringar hon vill och slå så
mycket dam af sig som hon orkar med tie parasoller —
det rör mig inte mer än en sten.“
“Det var märkliga ord! Känner du alls ingen afund
mer mot någon?“
“Mot ingen, själ, om än så hög, för jag är i alla fall
säker att till och med kungar och drottningar och prinsar
och prinsessor, som väl ä’ de allra högsta på jorden, ha
sina bördor. Hvem vet om inte de ibland, uppledsna på
sin storhet, afundas fattigt folk deras lugna torftighet, när
den är lugn.“
“Min själ, kan inte det hända — jag har aldrig
kommit att tänka på det.“
“Men hvad säger du om dig sjelf? Jag vill gerna höra
något bättre än det syndiga, du nyss talte om.“
“Sedan du åter blef menniska emot mig, har jag inte mera
varit så vild. Men jag tänker mig galen. Ibland är det
alldeles som om hjernan sutte opp och ned... jag vill platt
inte lefva — det öfvergår mina krafter. Det blef vår olycka,
Marie, att vi gaf oss ut på den dumma lustfärden. Tänk,
så lyckliga vi då var, när lillan lefde — jag sörjde henne
mer än du kan begripa.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
