- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
300

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oerfaren flicka. Beklagande att vi således ej kunna möta
era önskningar, tecknar jag

Regina D—felt.


“Det behöfs ej svar!“ stammade den sjuka, seende med
ett sorgset uttryck på sin värdinna.

Madam Salgrens ansigte blossade upp som om saken
rört henne sjelf, och hon lemnade så hastigt rummet för
att afvisa betjenten, att hon nära nog stött omkull både
denne och en hans kamrat i alldeles likadant livré, hvilken
tycktes ha kommit i hack och häl efter. Denne senare
framräckte också ett bref med förfrågan om fru
Männerkrantz bodde der.

“Från hvem?“ frågade madamen.

“Från grefve D—felt.“

“Ah, jaså ... gif hit!“

“Men jag får inte gå härifrån utan att ha intyg på att
frun mottagit brefvet sjelf.“

“Vänta då der nere i förstugan! Jag kommer strax.“
Hon sprang tillbaka in och fann nu den olyckliga modern
i en högst plågsam nervskakning. Cathrine Louise stödde
hennes hufvud mot sitt, men vågade ej göra någon fråga.

“Vänta, vänta, nådig fru — krya upp sig igen! Vi
ha här ett annat bref.“

“Får jag läsa detta, mamma lilla? Jag begriper ju
alls ingenting.“

“Fröken får ingenting läsa, innan hennes mor afgjort
den saken!“ sade madam Salgren med en fasthet, hvilken
ej lät afspisa sig. Och Cathrine Louise, som kände denna
redbara väns värde, aflägsnade sig åter utan invändning,
men icke utan en suck deröfver att någon annan framför
henne egde moderns förtroende.

Efter en kort stund hade den sjuka hemtat sig
tillräckligt för att kunna genomögna detta andra bref, som
lydde:

“Min nådiga, min bästa fru Mannerkrantz!

Ehuru djupt smärtad af att förstå det edert lif varit
så rikt på pröfningar, har jag ej kunnat neka mig att finna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free