Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmår för att bibehålla de mera bländande behagen har
hon icke uraktlåtit. Men detta ljufva och ädla behag, som
kan tillhöra alla åldrar, egde hon ej, åtminstone icke för
tillfället, då hon stundligen ser upp från sitt broderi för att
med en viss oro följa sin mans och sin sons olika sätt att
sysselsätta sig.
I en ofantlig gammaldags läs-stol med fotstöd sitter
grefven sjelf. Den någorlunda klara januari-solen visar ett
blekt, men utmärkt ansigte, der förstånd, själsgodhet och
allvarlig värdighet förenat sig till ett vackert helt. Han
håller på att med förströdd min titta i ett tidningsblad,
men han läser just icke, snarare betraktar han öfver
tidningskanten huru hans son och ende arfvinge, ihopsjunken i en
fåtölj, djupsinnigt följer en solstråle, som leker mellan
facetterna i den nedersta raden af de gigantiska glasklumpar,
som nedhänga från ljuskronan.
Denne unge man, lång, mager, blek och fin som en
genomskinlig vaxbild, med sitt långa bruna hår uppstruket
rakt från pannan, ser så sluten och nedslagen ut som om
någonting liknande ungdom, rikedom, rang och glädje aldrig
frestat honom. Men det fans också någonting som allt
detta icke kunde skänka honom, nemligen en stadgad helsa
och ett friskt sinne, och för att få njuta af dessa förmåner
skulle han ha uppoffrat alla de ändra.
Han var långt ifrån hvarken puckelryggig eller halt,
men han gick så krokig och vårdslöst, att man kunde tro,
när man såg den möda hvarje steg och rörelse tycktes
kosta honom, att han var båda delarne. Dertill andades
han tungt och besväradt, icke derför att han hade svagt
bröst, utan derför att han beständigt plågades af trötthet,
icke blott en kroppslig, utan andlig trötthet. En tid hade
han läst mycket, “för mycket“ sade läkaren och verlden
med honom. En annan tid hade han med ett slags
ursinnig passion egnat sig åt musiken. Då släppte han knappt
på hela dagen sin fiol. Men nu spelade och läste han
endast tidtals. För resten gjorde han just ingenting, sedan
han väl återkommit från de årliga resor, hvarpå hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
