Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanligt, liggande på den med grönt saffian klädda soffan,
försjunka i sin stiltje, der det dock icke alltid var så stilla,
ty läkaren fann honom ofta i en feberaktig retlighet.
Då mannen och hustrun blefvo ensamma, inträdde en
äktenskapsscen, som vi skola förbigå. Följden var den, att
grefvinnan visade sig vid bordet till hälften nådig, kanske
mest derför, att hennes man var mycket allvarsam och
hennes son, lydande en vanlig nyck, denna middag åt i
sina rum.
Men på aftonen — ack, de dumma kära aftnarne med
sin fladdrande brasa, sitt tékök, sin lektyr eller sin förtroliga
konversation — då blef det åter illa, ty nu skulle Cathrine
Louise börja sin lektrisbefattriing för grefven, och nu satt
Ludvig der åter ihopsjunken i sin fåtölj, utan att hvarken
sofva eller drömma eller stirra i taket. Och grefven —
med hvilken blick af faderlig huldhet betraktade han ej
fridstörerskan, huru uppmärksamt hörde han ej på denna
smekande röst, som utan tvifvel återkallade ljudet af en
annan, den grefvinnan funnit alldeles outhärdlig att höra!
Nej, sade hon till sig sjelf, det här blir något omöjligt!
Han älskade en gång modern, denna kokett, som beröfvade
mig hans hjerta, och jag finner tydligt att han ännu ser
henne upplefva i dottern. Grefvinnan brann af feber...
“Mina nerver uthärda ej längre att höra läsas!“ inföll hon
hastigt. “Dessutom är frökens röst något för mycket gäll...
klingande vill jag säga.“
Cathrine Louises uttal var särdeles välljudande och
hennes stämma mild — men hvad hjelpte det! Högt
rodnande lade hon boken tillsammans.
“I morgon“, sade grefven, “skall du göra mig det
nöjet, mitt barn, att läsa för mig i mitt rum. Jag vill icke
att vi plåga min hustrus nerver, som äro svaga, men jag
vill icke heller gå miste om en så utmärkt föreläserska.“
Detta var väl försonande, men icke lyckliggörande.
Cathrine Louise kände sig i en falsk ställning, och den
blef ej alls bättre hvarken dagen derpå eller de följande.
Utom grefvinnans köld smärtades hon af tvänne saker, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
