Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändå så mycken känsla af sjelfvärde, att jag kunde säga
till henne att jag aldrig, aldrig ville träda hennes säkert
bättre rätt i vägen... ’Min rätt?’ svarade hon med ett
försök till skrymteri, men englarne kunna icke skrymta...
’Ser du’, utbrast jag häftigt, ’din röst förråder dig — du
älskar honom, du också...’ ’0m så vore ?’ hviskade hon
sakta. ’Finner du ej, stackars barn, att jag icke är skapad
för en jordisk lycka. Mitt mål är ej på jorden: jag kan
lefva några år kanske, och den sällhet, jag derunder kunnat
njuta, i fall han föredragit mig, hvilket alls icke är
sannolikt, den testamenterar jag med innerlig glädje åt dig,
och ju lyckligare du blir, desto större blir min glädje’.“
De smärtsamma minnena qväfde här friherrinnan
Adelaides röst. Hon led grymt.
“Jag är säker“, vågade jag infalla, “att er syster
talade fullkomligt sanning.“
“Tack — jag tror så äfven!“ återtog hon. “Men det
var i alla fall fullkomligt ovärdigt af mig att ifrån den
tiden emottaga hans uppmärksamhet, liksom den tillhört mig
ensam. Och slutligen blef det så. Han friade, fick det
betydelsefulla ja-ordet, och min mor gaf en bal för att fira
vår trolofning.“
"Och er syster?“
“O, huru stor hennes själ var! Ingen anade att icke
hennes fröjd gick från ett fritt hjerta. Hon dansade eljest
aldrig, men den aftonen ville hon dansa... Hon valsade
med honom... Hela festen med dess lif och buller var
dock öfver hennes krafter: dagen derefter sjuknade hon,
och icke många veckor senare var hon en himlens brud.
Hennes sista stunder voro så upplyftande, så renande äfven
för dem, som felat mot henne, att jag var lycklig midt i
min sorg; och då ett halft år derefter mitt giftermål med
Bernard firades, kände jag mig styrkt och tröstad af
vissheten att hon osynlig stod vid min sida.“
“Bodde ni sedan med er man alltid i Stockholm?“
“Icke i början: vi tillbragte första året, (smekmånaden)
på landet. Sedan, emedan mamma icke mer trifdes i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
