Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
skaffenhet hade ej af rätten infordrats, och ännu mindre
fick medicinalstyrelsen tillfälle att yttra sig. Hofrätten fast-
ställde domen. Sedan besvär inkommit, fann högsta domstolen
anledning att återvisa målet för grundligare undersökning,
särskildt beträffande möjligheten af förefintlig sinnessjukdom.
Då rätten nu upptog målet till förnyad hehandling, fann den
för godt att infordra fängelseläkarens uttalanden om J. Fängelse-
läkaren förklarade sig ej hafva funnit hos J. några symptom
af sinnessjukdom, men betonade, under framhållande af den
alltför korta tid som kunnat ägnas åt J:s undersökning, önsk-
värdheten af att han å hospital blefve underkastad en grundlig
undersökning. Häradsrätten negligerade emellertid fullständigt
denna hänvisning liksom ock kungl. brefvet af 1826 och
dömde J. för andra gången till döden. Först hofrätten införd
rade medicinalstyrelsens yttrande. Medicinalstyrelsen uppdrog
åt undertecknad att afgifva utlåtande, och J. intogs för observa-
tion å Stockholms hospital. J., som sålunda tre gånger blifvit
dömd till döden för mord, befanns vara en intellektuellt såväl
som moraliskt undermålig individ, hvilket en mängd omstän-
digheter i sammanhang med mordet samt före och efter det-
samma otvetydigt visade. Under vistelsen å anstalten upp-
trädde hos honom tydliga symptom af sinnessjukdom, hvadan
J. ej kunnat till fängelset återföras för utstående af sitt straff,
hvilket nu, sedan medicinalstyrelsen förklarat honom vid brot-
tets begående ha varit i saknad af förståndets fulla bruk, ned-
sattes till 10 års straffarbete.
Fallet kräfver som illustration till det ofvan sagda inga
kommentar. Det visar tydligt nog huru rättskipningen kan gå
fram med gammaldags själftillräcklighet, samvetsgrant till-
lämpande straffskalans föreskrifter för visst brott, men synbart
utan aning om behofvet af sakkunskap för bedömandet af
förbrytelsens konkreta förutsättningar.
Den dödsdom häradsrätten tvenne gånger afkunnade öfver
jordarrendatorn J. är ju ock uttrycket för det allmänna rätts-
medvetandet. Hvad är detta rättsmedvetande, inför hvilket lag-
öfverträdaren har att vänta vedergällningens hela stränghet i
det ena fallet lika väl som det andra? Det är intet annat än
en abstrakt brännpunkt, i hvilken alla hedervärda medborgares
känslor mötas, hvilka aldrig gjort sig tid eller möda att närmare
beakta kriminalitetens problem. Att utvidga detta rättsmedvetande
till något, som verkligen förtjänar benämnas medvetande eller
med andra ord till ett upplyst bedömande af brottet och brotts-
lingen, kan sålunda icke innebära något hot mot de grunder,
på hvilka samhällsordningen hvilar, ty dessa grunder kunna
väl icke vara okunnighet och villfarelse. Det är vidare på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
