Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
hället äro de absolut oförmögna att hålla sig inom gränserna för
det tillåtna. De bästa föresatser drunkna redan i den första
supen eller den första halfvan öl. På anstalten däremot visa sig
individer af detta slag i allmänhet ej i egentlig mening svår-
skötta.1) Mången gång röja de en viss godmodig och vek
sinnesart, som rätt lätt formar sig efter gällande husordning.
På mera aflägset belägna — genom läget isolerade — (tvångs)-
arbetskolonier, eventuellt utrustade med en mindre central-
anstalt för behandling af episodisk sinnessjukdom, skulle dylika
antisociala element helt visst kunna skötas under drägliga
former. På fängelserna passa de ej. Här undergå de en pro-
gressiv försämring och bilda själfva slutligen ett ferment till
allmän moralisk dekadens. Ehuru de genom episodiska psyko-
ser, degenerationsdrag af olika slag och sinnessjukdom i fa-
miljen visa sin tydliga släktskap med de sinnessjuke kunna
de i allmänhet icke betraktas som otillräkneliga i lagens me-
ning, därest icke, hvilket ju då och då händer, förbrytelsen
begåtts under en tillfällig psykos. I några fall utvecklas —
vanligen i ^fängelset och under cellbehandling — hos dessa
individer en sinnessjukdom af mera kronisk art, såsom demen-
tia prsecox, fängelseparanoia med förgiftnings-, benådnings- och
storhetsidéer o. s. v. Därmed inträder deras ovissa öde i ett
visserligen sorgligt, men mera tryggadt skede. De kvarstanna
för sin återstående lifstid på en sinnessjukanstalt.
Med den sorgliga verkligheten för ögonen, som alltför tyd-
ligt visar, att straff icke hjälper, måste ett upplyst samhälle
slutligen afstå från det planlösa straffandet. Detta hindrar icke,
att en grundlig kännedom af brottslingens olika typer skall fram-
tvinga vissa kriminalpolitiska steg, innebärande en ytterst radikal
skärpning af straffen i vissa fall. Men framförallt bör lag-
stiftningen taga i öfvervägande möjligheten af en ny form för
brottets behandling, som ligger halfvägs mellan sjukhus och
fängelse, en utväg, som skall medföra en befrielse för sinnes-
sjukanstalterna lika väl som för fängelserna, men framför allt
en befrielse för samhället, som måste hysa dessa olyckliga
individer, så länge de ej hafva någon varaktig stad, hvarken
på den ena platsen eller på den andra, en utväg slutligen,
som bör hafva en viss profylaktisk betydelse genom att för-
hindra dessa undermåliga individers alltför obegränsade pro-
pagation.
Men hur skall en sådan reform komma till stånd, så länge
J) Jämf. Siefert: tjber die unverbesserlichen Gewohnheitsverbreeher
und die Mittel der Fursorge zu ihrer Bekämpfung. Jurist-psychiatr.
Grenzfragen. Halle 1905.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
