Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 3. Ulf Bassatamur (1216—1223) - 4. Torkel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
andliga öfverhufvud erhålla Strengnäsbiskopen, och då
denne visat sig till lefverne och seder förträfflig och lämp-
lig för ett folk, “hvilket behöfver en herde, som med in-
gjutande af vin och olja kunde hela det sårade11, han
(påfven) fann skäligt att bifalla deras önskan och kon-
firmera valet.
Från Olofs korta ämbetsförvaltning i Strengnäs kän-
ner man ej mer, än att Eiseberga kloster riktades med
2:ne gods Frösvi och Åkerby, testamenterade af Karl Jarl.
År 1221 vald till ärkebiskop (märk väl! “äfven af prester-
skap och folk“), installerades han högtidligt af biskop
Bengt i Skara 1223 och blef samtidigt såsom “Cognatus11
eller nära frände till konungahuset insatt i Erik den elftes
råd, antagen till konungens kanslär och sålunda en af de
styrande i landet under denne konungs minderårighet.
Han blef dock icke något pålitligt stöd för den unge
konungen, utan lät under striderna mellan konungahuset
och den mäktiga folkungaätten förmå sig att öfvergå till
Knut Johansson Långes sida. Biskopen öfverlefde ej länge
den senares vid Sparrsätra timade nederlag och död. Han
afled den 19 (29) mars 1234 och begrofs i Gamla Upsala
kyrka, där hans ben fingo livila i fred, då år 1273 åtskil-
liga andra biskopars kvarlefvor flyttades till Östra Aros
eller Nya Upsalas domkyrka. Att Olofs stoft ej iiyttades,
torde berott därpå, att han icke hade sin graf bland pre-
laterna, utan bland sina förnäma förfäder.
Såsom en herr Olofs merit må nämnas Reuterdahls
förmodan, att “den stadga, kvrkoväsendet vid denna tid
fick, är att härleda från denne högvördade och kraftige
ärkebiskop
4. Beträffande närmaste efterträdaren råda skiljaktiga
meningar. Johan Messenius uppgifver en vid namn Torkel
eller Throgils (Throgillus), hvilken år 1233 utfärdar ett
stadfästelsebref för nunnorna i Vårfruberga kloster på
Fogdön, som då fick tionde af Fogdö och Helgarna kyrkor
och som ännu i ärkebiskop Jarlers bref den 6 maj 1241
betecknas såsom biskop, i Strengnäs sålunda: “Th. epis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
