Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 18. Tomas (1430—1443)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
och Åkerbo (Åkers) härader, hvilka ändtligen på förslag
af kyrkopresten Herr Jon i Aspö utbetalades, dock först
sedan konungen och drottning Filippa samt rikets råd lagt
sitt ord i vågskålen till fromma för Tomas. Sedan han
1430 efter formligt val bestigit biskopsstolen i Strengnäs,
gjorde han sig skyldig till en försummelse, som kunde
hafva stått honom dyrt; han uraktlåt — af hvad skäl är
okändt, han synes annars hållit strängt på påfvens kon-
flrmationsrätt — att uppvakta den påfliga curian, en för-
summelse, som ådrog honom den helige fadrens synner-
liga onåd och en — bannstråle från Rom. Till konunga-
makten, som vid denna tid innehades af den sedermera
för sitt utpressningssystem och sina grymma fogdar sorg-
ligt ryktbare Erik af Pommern, stod biskop T. i början i
godt förhållande och fick upprepade gånger erfara bevis
på konungens synnerliga gunst och förtroende. Han be-
vittnade konungens, till minne af sin aflidna gemål drott-
ning Filippa gjorda, frikostiga stiftelse till Vadstena klo-
ster samt var jämte ärkebiskopen i Upsala utsedd till full-
bondare af nämda drottnings testamente och Vadstena-
klostrets “conservator“, i hvilken egenskap biskop T. hade
att uppbära medel till klostrets underhåll och riktande.
Han deltog med konung Erik i uppsättandet af den öfver-
enskommelse, som år 1432 gjordes i Kallundborg mellan
den nordiske unionskonungen och England angående detta
lands rättighet att idka handel på Norge och “de norska
öarne Island, Grönland m. fl.“ Det var knappast någon
riksviktigare handling, i hvilken ej den vise och kraftige
biskopens hjälp påkallades. Till bevis på sin tacksamhet
och väl äfven för att ännu mera göra den duglige och
inflytelserike mannen sig förbunden, erbjöd honom konun-
gen vid 2:ne kort på hvarandra följande ledigheter ärke-
biskopsstolen i Upsala, på det att, såsom orden föllo sig,
han “måtte få en god, hederlig dandeman, som kunde vara
riket och kyrkan till nytta“, en utmärkelse, som dock
Tomas hade sina särskilda skäl att vägra att “af konun-
gens hand“ mottaga, enär det kanoniska valet och ej ko-
nungens godtycke ägde att förfoga öfver kyrkliga ämbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
