Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 22. Konrad Rogge (1479—1501)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
han i mer än 20 år förvaltade med ovanlig klokhet och
kraft. “Stiftet fick i honom en god ordningsman, domkyrkan
en sorgfällig vårdare samt konungen och riket en mogen
rådsherresäger Hallman (Gamla och Nya Strengnäs).
I början af Sten Stures d. ä. regering synes förhållan-
det varit godt mellan riksföreståndaren och biskopen. En
och annan liten skärmytsling förekom visserligen redan
1485 dem emellan på grund af något tilltag från Herr Stens
sida mot biskopens äganderätt, hvilket förskaffar riksföre-
ståndaren en stämning af biskopen inför rådet, som form-
ligen sakfäller honom och dömer honom till böter. Att
detta emellertid icke rubbat Herr Stens förtroende till bis-
kopen, ej heller ändrat den senares politiska ståndpunkt,
framgår dels däraf, att riksföreståndaren ännu 1491 kallar
Cordt till sina öfverläggningar, dels däraf, att Cordt nästan
med missmod vid samma tid anförtror biskopen i Åbo,
huru rykten gingo, att konung Hans ämnade sig till Sverige
“med ganska stor makt“, samt att han ville göra angrepp
på Finland, “för att hylla allmogen under sig“. Men Stu-
rens motgångar i Finland och hans upprepade angrepp på
kyrkans privilegier i förening med mångas ledsnad vid de
oupphörliga inre striderna gjorde att fredspartiet stärktes
och att biskop Cordt år 1494 med rådet deltog i stadfäs-
telsen af Kalmar recess och framdeles äfven i hyllningen
af Hans såsom konung. Dock finna vi aldrig hos Cordt
någon sådan bitterhet och fiendskap mot riksföreståndaren,
som den vi se hos ärkebiskopen. Det var tvärtom biskop
Cordt, hvilken, då man, såsom det berättas, satte i fråga
att bemäktiga sig Herr Sten och afhända honom lifvet, på
det bestämdaste afstyrkte det, och genom att erinra konung
Hans om vådan af denne folkgunstlings ur vägen rödjande
med den kända liknelsen om “ett gammalt ruttet ägg, som
helt kan handteras, men gifver en svår lukt ifrån sig, om
det slås sönder“, räddade den honom mycket obevågne
gamle herrn.
I rikets inre förvaltning tog Cordt en mycket liflig del.
Han fick vid tillträdet händerna fulla med arbete och “var
därtill både hågad och vuxen“. Flera lagar om myntet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
