Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 28. Nicolaus Olai Helsingus (1562—1585)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28. Nieolaus Olai Helsingus (1562—1585), född i Hel-
singland och den yngste af tre bröder, var känd för lär-
dom och allvar. Han studerade utrikes och vann där
magistergraden, hvilket den tiden var så mycket sällsyn-
tare, som “parnassen låg långt borta och lagern måste
hämtas från främmande ort“. Kort efter sin hemkomst
prestvigd, anställdes han som hofpredikant hos konung
Gustaf I, blef därefter kyrkoherde i Gefie samt förordnades
1562 af konung Erik till biskop i Strengnäs och fick 4 år
senare Sundby gård på Tosterön, enligt konung Eriks bref
af den n/7 1566 och af innehåll: “m. Nils Olai Ordinarius
Strengnensis bekommit af oss halfpart uti Sundby gård
på Toster“. Biskopen i Strengnäs blef härigenom inne-
hafvare af hela Sundby, då han nu 1566 återfick den hälft
däraf, som konung Gustaf I tagit ifrån honom och donerat
till domprosten i Strengnäs.
Sitt ämbete skötte biskop Nils i 23 år “med trohet och
fiit“ och har efterlämnat ett äradt namn. Påfvedömets
makt var visserligen krossad i Sverige, men ännu funnos
de, som fasthöllo vid påfviska traditioner, dyrkade helgon
och framburo offer på heliga ställen. I stiftsstadens ome-
delbara närhet fanns en sådan af ålder helig offerplats,
S:t Eskils källa, dit vallfärder ännu anställdes, t. o. m.
någon gång af pilgrimer från främmande land. En sådan
var William of Nolteck, en engelsman, som vid denna
källa offrade penningar och dyrbarheter. Slika papistiska
förvillelser kunde ej undgå den för lutersk tro nitiske
och för sitt stift vaksamme biskop Nils. Han meddelar
sig härom med ’ärkebiskopen, mäster Lars, hvilken svarar
i ett bref 1568, hvari han tillråder bisköpen att låta “igen-
kasta alla sådana källor, som ej behöfves till vattenhjälp“
och låta presterna upplysa folket, att Gud icke tjänas
med vallfärder och offer. “Hafva de ock några andra
krämpor, så må de söka läkarena, dem Gud gifvit medel
att hela kroppens krankheter, men ingalunda källorna“.
År 1563 underskref biskop Nils jämte flere andra biskopar
ärkebiskopens skrift emot likvoristerna eller dem, som
förmenade, att man i nödfall kunde bruka vatten i stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
