Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 29. Petrus Jonæ (1585—1607)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
vigd, hvilket senare ägde rum först 1593, när Sigismunds
kröning skulle försiggå. Ar 1593 */, afgick “Bref till Ca-
pitulares i Strengnäs om M. Peer Jonm, som skall blifva
uppenbarligen then 21 dagh i thenne månadh ordineret
till Biscop öfver Strengnäs stichta, för hvilket ändamål
biskopen i Västerås samma dag fick befallning att begifva
sig till Strengnäs.
Såsom biskop i Strengnäs begynte P. J. på allvar
kampen mot liturgien; han var nu mera skyddad och hade
friare händer att verka. Hertigen, hans prester och folk
slöto sig enigt omkring sin oförskräckte öfverherde, och
från den stunden begynte de luterskes ställning att ljusna.
Biskop P. J. tröttnade ej att hålla möten med presterskap
och menighet inom sitt stift och föreställa dem den från
tronen hotande faran. Liturgien förkastades på mötena
i Örebro och Strengnäs 1586 och 1587. Därjämte förfat-
tade han tillsammans med Olaus Luuth sistnämde år sitt
“scriptum contra lithurgiam“, skref 1588 en annan skar-
pare, af hela stiftets presterskap undertecknad apologi,
hvaruti skälen anfördes, hvarför de icke kunde eller borde
tvingas att antaga liturgien. Liturgien, sade de, öppnade
dörrarne för påfvedömet och hade redan åstadkommit
mycket ondt i riket. Skriften sändes till konung Johan,
som mottog den i gränslös förbittring och utfärdade den
12/2 1588 ett ljungande patent, hvaruti han gaf fritt lopp
åt sin vrede, förklarade Södermanlands, Nerikes, Värm-
lands, Vadsbro och Valla häraders prester fridlösa, kal-
lade dem förrädare, hufvudljugare, trosspillare, ärelöse
skändare, olärda stympare och hvad allt af öknamn hans
harm mot dem kunde upphitta. Han skulle icke längre
tåla sådana djäfvulsledare och om någon af dem visade
sig utom furstendömet, skulle han gripas och fängslas, till
dess han blifvit öfverbevisad; allt deras gods och arf utom
furstendömet skulle beläggas med kvarstad. På samma
sätt skulle behandlas de prester inom konungariket, som
delade deras tänkesätt. Konungens befallningsmän tillsa-
des att vara uppmärksamme på furstendömets prester;
biskoparne tillskrefvos om deras förräderi och patentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
