Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 29. Petrus Jonæ (1585—1607)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
“ljus för brudar i kyrkan eller i brudehus, när dager var
samt gästabud vid mökvällar11 o. s. v.
Det goda förhållandet mellan hertigen och biskopen
fortfor sedan den förre blifvit konung. Men det fordrades
ock en exemplarisk samvetsgrannhet och plikttrohet för
att så länge kunna behålla den stränge och skarpsvnte
konung Karl IX:s förtroende. T. o. m. biskop P. J. fick
år 1603 ett skarpt bref från konungen, hvaruti han be-
skvlles för snikenhet vid lägenheters besättande, och “där-
est I härmed11 — säger konungen — “icke vänden igen
och afstån från eder girighet och simoniska handel, så
skolen I icke längre vara biskop, utan såsom vi halva
Eder samma kall betrott, så vele vi afsätta eder derutaf
igen“. Brefvet innehåller en skarp tillrättavisning, men
visar ej att den duglige biskopen fallit i onåd. Ty kort
därefter får han konungens uppdrag med bibelöfversätt-
ningen. Sedan Gustaf I:s bibel utkom 1541, hade ingen
ny svensk bibel sett dagen. Biblar voro ytterst sällsynta
och kunde knappt erhållas för pengar. Hertigens tanke
att åstadkomma en ny öfversättning var därför välgrundad.
År 1600 förordnades P. J., superintend. Mat. Molitseus i
Mariestad, kyrkoherdarne Olaus Martini i Nyköping och
Nils Petri i St. Mellösa att verkställa en revision af den
gamla bibelöfversättningen, för hvilket ändamål de skulle
sammanträda i Strengnäs, där de hade ett bibliotek att
tillgå. Arbetet bedrefs raskt; redan 1601 hade de sitt
ändringsförslag färdigt, kändt under namnet “observationes
Strengnenses“. Men ehuru förslaget vann bifall både af
de kyrkliga myndigheterna och af rikets ständer, kom det
aldrig ut; penningbrist sades lägga hinder i vägen för
tryckningen.
Slutligen förtjänar nämnas, att biskop P. J. var ko-
nungen följaktig till Linkiiing vid “blodbadet“, där bisko-
pen ännu i sista stund försökte rädda Gustaf Banér genom
att lägga sig ut för honom hos konungen, och, när detta
ej ledde till någon ändring, genom att söka förmå den
lifdömde rådsherren att inför konungen bekänna sig såsom
riksförrädare. Det välmenta försöket misslyckades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
