Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 30. Laurentius Paulinus Gothus (1609—1637)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
att han, sedan han “fått smak för ett stilla lifs sötma1*,
började finna sin lust i sina anspråkslösa lefnadsförhållan-
den, utan att åstunda någon högre äreställning i världen.
Hans vänner vid akademien, som kände hans stora veten-
skapliga förtjänster, begärde dock redan på hösten 1608
hos konungen, att Paulinus måtte “komma till sin profession
igen“. Karl afslår tvärt deras begäran och frågar, “om
de vele hafve sådane karler, som oss så oförskvldt hafve
traktet efter lif och välfärd, i umgänge hos sig...“ Den
kungliga onåden upphörde emellertid omsider; och det som
“åter tände hans lyckas sol“, skildras sålunda. Hösten
1607 syntes på himmelen en stor “svansstjärna11 eller en
komet “med en lång spetsig kvast11. Fenomenet väckte
öfverallt oro i sinnena; äfven konungen började frukta
och vände sig till den stjärnkunnige mäster Lars i Näs,
den forne astronomie professorn, landets förnämsta aukto-
ritet på detta område, hvilken ock skyndsamt infann sig
på den nära Sala silfvergrufva belägna Väsby gård, där
konungen då vistades, och där förklarade kometens bety-
delse, så att konungen blef nöjd och t. o. m. befalde ho-
nom att “skrifteligen författa en traktat om kometer“. Till
belöning erbjöd honom konungen äfven Åbo biskopsämbete,
som dock Paulinus vägrade att mottaga, likasom han förut
undanbedt sig Västerås biskopsstol.
Sitt opus om kometer skyndade han däremot att af-
fatta. Vid mötet i Örebro 1608 företeddes det för konun-
gen, som önskade, att det måtte utgifvas både på svenska
och latin. Först år 1610 blef emellertid Gometoscopia eller
Gomet-Spegel tryckt. För vår tid kunna hans funderingar
ej hafva annat än kuriositetens intresse; men man läser
dem likväl med ett visst intresse, när man bakom de för
våra öron superstitiöst ljudande orden skönjer den djupaste
gudsfruktan. Konungen, hvilken boken tillegnades, fick
här med stor förnöjelse läsa, att kometer vore “en eld-
skrift med Guds finger11 där man borde akta 1) figuren:
vore han satt såsom ett svärd, så hafver han en martialisk
art och betydelse, blods utgjutelse sampt lands och städers
fördärf och utödelse11. Syntes han som en pelare, “för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
