Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 31. Laurentius Olai Vallius (1637—38)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
liga tilltag eller “modus expellendi Sathanam ab obsessa
muliere“. Midt under fiyttningsbestyren öfverraskades han
af döden midsommaraftonen 1638.
Rhyzelius, som synes hafva hyst stor beundran för
Vallius, lämnar honom i sin bekanta “Episcoposcopia“ det
vitsord, att han var “en grundlärd philosophus oeh theo-
logus samt tillika en snabb poet“, och att hela svenska
församlingen under hans tid “varit uti ett välsignadt till-
stånd“. Dessa vår gode Aminthors ord torde likväl få
mottagas cum grano salis, då Rhyzelii biografier stå på
gränsen till panegyrikerns loftal. Sannt är, att Vallius var
lärd och en nitisk främjare af upplysning, hvarom bland
annat den omständigheten vittnar, att han från sina utrikes
resor medförde 40 volymer böcker till det nybildade bib-
lioteket vid Örebro skola. Men af allt det myckna, mäs-
tadels predikningar, som han åstadkommit, finnes dock
intet arbete af något egentligt större värde. Det bästa
kunde hafva varit det till omfånget minsta, nämligen den
vackra psalmen 183 i vår psalmbok: “Till dig af hjärtats
grunde“, om man ej på senare tid funnit att författaren
till denna psalm ej var Vallius, utan Vivallius.
Med alla sina förtjänster i öfrigt hade han dock åt-
skilliga skuggdrag i sin karaktär. Hans sträfva och des-
potiska lynne bragte honom i harnesk icke blott mot öf-
verheten, utan ock mot förmän och ämbetsbröder, såsom
med biskop Paulinus och sist med professor Lenmus, med
hvilken Vallius stred om inspektionen öfver konnnunitetet
i Upsala. Striden med den sistnämde gick så långt, att
konungen måste ingripa. Gustaf Adolf måste tillita den
Salomoniska domen: han hotade den som orätt hade med
döden, hvilket ock hade åsyftad verkan; striden upphörde.
För sådana argumenter allena tycktes V. vara böjlig.
Detta hans oroliga sinne inverkade emellertid menligt både
på hans enskilda och offentliga verksamhet. Hans valspråk
— initialerna i hans namn — var “Labor Omnia Vincit“.
Gift l:a gången med Katarina, död 1628, dotter af
kyrkoherden i Fogdö Laurentius Tideman; 2:a gången med
Kerstin Johansdotter Luuth till Ytternäs, ett mindre sedigt
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
