Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 38. Daniel Nordlindh (1717—1728)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.ämnat taga N. till sin biskop; de hade andra män på sitt
förslag. Nordlindh hade endast fått några stänkröster;
men, yttrar Hallman i sitt “Gamla Strengnäs“, “han fick
en röst, som gälde mera än alla andras, nämligen Karl
XII:s“, när denne i kraft af sin envåldsmakt, till, stiftets
stora öfverraskning, utnämde Nordlindh till biskop i Streng-
näs den 3 juni 1717.
N., som föddes 1662 19, på Månsbo gärd vid Avesta,
Var dalkarl och sålunda en främling för stiftet. Fadern
var landtdomaren i Väster-Dalarne Erik Erlandsson Norse-
nius af den vidtutgrenade Noors-släkten; hans moder var
Katarina Brander. Redan 10-årig inskrefs han 1672 vid
Upsala universitet, där professor Columbus, som tagit ho-
nom under sin ledning, ingaf honom lust för vittra studier.
Efter ett par disputationer af den tidens vanliga abstrakta
innebörd: “de draconibus“ 1685 och “de imaginatione“
1687, aflade han sistnämda år filosofie kandidatexamen.
Skolvägen tilltalade egentligen ieke Nordlindhs inåtvända
poetiska sinne. En medfödd lycklig talaregåfva drog desto
mer hans håg till det presterliga kallet, hvarför han år
1788 af biskopen i Västeräs utverkade sig venia concio-
nandi för att själf få pröfva sina gåfvor åt det hållet.
Denna proftid blef afgörande, han bestämde sig för kyr-
kans tjänst. Ännu återstod emellertid spetsen af den ti-
dens lärda utrustning; det hörde till seden att “resa och
studera“, om man ville komma något längre fram än andra
dödlige. Och så reste N. till Tyskland, Holland och Eng-
land, besökte deras lärosalar och beundrade deras lärde
män. Hvad han hann att studera under de två åren, kunde
ju ej vara så oerhördt, mycket, men nog vidgades vyerna
och nog mottogos många goda impulser. När han 1691
återkom till fäderneslandet, kom han sålunda med mästar-
diplomet på fickan såsom “en grundligt lärd man“ och
var alltså själfskrifven som primus bland de 39 kandida-
ter, som s. å. tingo émottaga magisterkransen, ty ingen
bland de andra hade väl som han “rest och studerat“.
Efter prestvigningen 1692 27/4 på kallelse af riksrådet,
presidenten grefve Fabian Wrode gick det omsider uppåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
