Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 39. Daniel Lundius (1731—1747)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af sin blifvande svärfader kronofogden Anders Heland,
företog L. 1692 efter vunnen lärdomsgrad, enligt unga ve-
tenskapsmäns sed, en resa till Tysklands, berömdaste lä-
rosäten, Wittenberg, Leipzig, Jena, Halle m. fi. och däri-
från till Holland, hvarest han i Utrecht, Amsterdam och
Hamburg fick göra bekantskap med de lärde rabinerna
David Pina och .Tekulhielm samt den i rabinismen grund-
lärde doktor Edzardus, hvilken med händers påläggning
meddelade L. den presterliga välsignelsen. Såsom en frukt
af sina studier i de orientaliska språken utgaf L. i Utrecht
en latinsk öfversättning af en Talmudisk traktat om Ebre-
ernas fasta, hvilken han försåg med filologiska noter, och
tillegnade kronprinsen, sedermera Karl XII., “Fullärd in
theologicis, rabbinicis et philologieis“, återvände L. till
fäderneslandet 1694 och fick i Upsala, på grund af sin i
Utrecht utgifna afhandling, veniam concionandi. Genom
sina collegia privata fick L. tillfälle att så dokumentera
sig hos filosofiska fakulteten, att denna enhälligt förordade
honom till en i österländska språk ledig professur i Åbo
1695.
Men då denna befordran gick honom ur händerna, an-
tog han öfverste Wrangels kallelse att blifva regements-
pastor vid Södermanlands infanteri och lät prestviga sig
1696 Sedan L. i två år bott på sitt regemcntspastors-
boställe Bondby i Stigtomta socken, kom han åter i till-
fälle att få bekläda det kali, som han mest åtrådde, lä-
rarekallet, då han utnämdes till teol. adjunkt i Upsala med
Hagby pastorat till prebende, som han innehade till 1703.
Under denna tid drabbades L. hårdt vid Upsalas stora
brand 1702, då han förlorade all sin egendom i husgeråd,
böcker, manuskript m. m. År 1708 blef han professor i
österländska språk, hvilken syssla han innehade i 8 åi,
under hvilken tid han presiderade för ej mindre än 40
olika disputationer. Hans föreläsningar i hebreiska och
rabbinska literaturen, hvilka lockade ett talrikt auditorium,
skedde “icke blott filologiskt, utan äfven teologiskt, att
därigenom göra sina lärjungar både lärda och gudfruktiga.
Teol. doktor vid kröningen 1719. Transporterades sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
