Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 41. Jakob Serenius (1763—1776)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
öfver . dig och alltid blifva .öfverst,“ så träffar pilen det :
fransyska systemet. Då h,an. .talar om krig, som begyn-
nes “med Sauls fåvitsko .och de Moabiters skryt,“ och
ännu mer, då han målar , den invärtes ofriden, .• som gör
tillståndet såsom fordom i Davids tid, “då allt folket kif-
vade tillhopa i alla Israels släkter“; så ligger tillämpnin-
gen ännu klarare i dagen.
I en annan, 22 år förut hållen predikan, nämligen år
1743, då en rysk trupp i dec. s. ,å. icke såsom fiende,
utan såsom bundsförvandt till hjälp mot danskarne, in-
kvarterades i Nyköping, ligger icke så litet politik, då
prosten Serenius i en predikan till sina församlingsbor
förehöll dem, huru de borde förhålla sig mot ryssarne.
“Harmens icke öfver dem,“ hette det bland annat, “utan
om I viljen harmas, så harmens öfver edra synder, som
retat Gud så svårligen, att han tillåter ynglingar och då-
rar att föra oss i olycka — olvcksfoglar, som med skryt
och högmod skriat upp hela landet och skulle skrämma
vilddjuren i skogen, men halva sprungit som harar och
varit glade att få beskydd hos sina fiender. Låtom oss
göra så väl vi kunna mot dessa ryssar och bevisa, att
här är mera mänsklighet och kristendom i våra fattiga
hyddor, än det varit vishet i våra rådslag och mandom i
våra vägar“ o. s. v. Det var en allvarsam upptuktelse
för den splittring i partier, som utan en kraftfull konun-
gamakt gjort sig gällande; men det var tillika den skar-
paste likpredikan, man gärna kunde hålla öfver det förda
kriget, och den var väl förtjänt. Serenius insåg emeller-
tid att, så ringa sympatier man än hyste för ryssarne,
klokheten bjöd hvar och en af stadens innevånare, äfven
de som mindes 1719, att undergifvet foga sig i sitt öde.
Man fruktade — och detta visserligen icke utan skäl —
hvad stund som helst ett utbrott af det jäsande national-
hatet mot denna onaturlige bundsförvandt, som ännu lefde
fruktansvärd i åminnelse i det för 24 år sedan af samma
ryssar afbrända Nyköping.» Själf ställde han sig därför
vänlig och förekommande möt den främmande inkvai te-
ringen, för att genom sitt exempel mana andra till efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
