Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 42. Karl Jesper Benzelius (1776—1793)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
slottskyrkan, hvarvid han vid ett tillfälle — nyårsdagen
1780 — säkert alldeles omedvetet kommit att såra en
mycket förnäm grefvinna, riksrådet grefve Ulrik Scheffers
fru, genom valet af en psalmvers, som måtte hafva stött
på patrull — 1695 års psalmbok med sitt allvarliga och
rättframma framställningssätt var icke i stil med den fiärd-
fulla och galanta touen vid Gustaf IILs hof — alltnog
den nervöst ömtåliga grefvinnan fick konvulsioner. Efter
predikan lät dagens predikant och ärkebiskop Uno von
Troil, som ock var konungens gäst på Gripsholm, inbjuda
sig till en operaföreställning, då Tartuffe speltes — om af
en tillfällighet eller på konungens tillställning, som ville
tillåta sig ett mindre passande skämt på sina ärevördiga
gästers bekostnad. Det säges, till betecknande af de bada
prelaternas sätt att finna sig i situationen, att “Benzelius
skrattade högt, då Tartuffe afkastade manteln, men att.
von Troil såg butter ut under hela pjesen.“
Karl Jesper Benzelius var den siste biskopen med
detta berömda namn. Han beskrifves såsom “en from
och saktmodig man, som ej saknade lärdom.“ “Han pas-
sade bättre för sin anspråkslösa lärostol i Lund än för
ett med representativ ståt förenadt andligt ämbete.“ En-
kel och utan ärelystnad. Släktens stora anseende var
väl egentligen det, som banade honom väg till biskops-
stolen. Genom sitt milda och välvilliga väsen — han lä-
rer hafva utdelat sitt porträtt till hvarje prestgåvd i stif-
tet såsom ett minne och inventarium — vann han allas
hjärtan. Detta “minne“ torde nu vara försvunnet, liksom
man ej häller har mycket att minnas med afseende på
den välvillige biskopens verksamhet inom stiftet och kyr-
kan. Själfva slutet af hans lefnad synes fullända den
anspråkslösa tafian af hans lefnad. Han afied i Streng-
näs år 1793 den 2 januari; hans maka följde honom 12
dagar senare och båda jordades på samma gång, sedan
de i 44 år lyckligt sammanlefvat, och i samma graf på
Åkers kyrkogård, den tiden biskopens prebendepastorat.
B. hade till Linköpings gymnasium, som redan förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
