Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 45. Per Thyselius (1829—1838)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
gen såsom styresman i detta ords fulla bemärkelse. Stif-
tets vård, skolverkets förbättring, skolungdomens uppmun-
tran, valet af skickliga lärare voro ständiga föremål för
hans omtänksamhet.
Särskildt behöfde “skolverket14, läroverken, hans re-
formerande kraft. Han tog emot dem sådana de voro från
långliga tider tillbaka, då, såsom biskop Strömberg yttrar,
“examina voro ett lustspel och disciplinen ett sorgespel,“
men lämnade dem i ett mycket blomstrande skick, då
Örebro fick en sådan rektor som O. J. Gmmelius, och
Nyköping en sådan styresman som A. F. Bergholm. Skol-
examen blef nu ej längre ett “lustspel14 med utantill in-
hämtade frågor och svar, som tog sig ogement lärdt ut
för den oinvigde, utan en “examen vere rigorosum.“
Han stiftade pensionsfonder för åldriga prestmän, de-
ras änkor och barn; han bidrog därtill med egna gåfvor
och förmådde andra att därtill anslå ej obetydliga sum-
mor. .Armodets barn funno aldrig hans boning, hans hjärta
eller hans hand slutna; fattiga studerande hugnades med
understöd och funno plats vid hans bord; och i hans hus
uppfostrades flera medellösa anförvanter.
I sin ämbetsförvaltning, likasom i umgänget iakttog
han ett lugnt allvar och en jämn värdighet; mot obekanta
framstod han något förbehållsam och reserverad, ett drag,
som mången orätt tydde som stolthet. Som riksdagsman
deltog han lifiigt i allt, som rörde kyrkan och skolan,
men lärer ej befattat sig mycket med andra frågor. Ehuru
ej likgiltig för tadel, som nog föll på den energiskt refor-
merande biskopens lott, sökte han intet pris och sträfvade
ej att vinna eftervärldens beröm. “Hade hans nit och
trohet i ämbetet varit mindre, men hans ärelystnad större,“
säger en minnestecknare, “sknlle nog literaturen och ve-
tenskapen ägt flera minnesvårdar af hans författarskap)
särskildt inom den klassiska literaturen.“ Han säges hafva
uttalat den önskan att efter sin död ej blifva föremål för
loftalare eller minnestecknare. Hans blygsamhet gick ända
därhän, att han aldrig ville låta porträttera sig; hans bild
har ock intill sistlidna år saknats i den annars nästan
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
