Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 48. Adam Teodor (Thore) Strömberg (1881—1889)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
paste allvar och den renaste fröjd — — — en öfvergång
från det gamla dryckeslaget och gatulifvet till ett stäm-
ningsfullt kamratlif af sång och vittra lekar, en tid, då
sedermera statsrådet Vennerbergs sånger började ljuda i
toner, som sent lära förklinga, då B. E. Malmström och
J. Nybom strängade sina lyror. ’Qvorum pars fui’, kan
jag med glädje säga.–––-— Vittnen till hela detta ung-
domsfriska lif voro äfven.de gamla akademiska lärarne,
hvilkas visdom under arbetets allvar hänryckte oss i de
högtidsstunder, då Geijer uttalade sina orakelspråk och
Hvasser sina siaretankar, när Boström tolkade Platos idéer
eller Atterbom med blid sefyrvind förde oss med till ’lyck-
salighetens ö.’––- — — Promotionsdagarne 1848 voro de
sista, då jag kunde, kalla mig student. Och aftonen den
17 juni s. å. mottogs min ungdoms svanesång j några
helsningsord till vår af damerna nyss skänkta nations-
fana, hvars virkade valspråk ’framåt’ vinkade ett bety-
delsefullt farväl i den stilla sommarnatten11.
Med sådana ljusa studentminnen gick S. sina okända
lefnadsöden till mötes. Aldrig anade väl då den kvicke
och vakne studenten, den unge, käcke och sällskapsglade
skolmagistern, att han en dag skulle komma att stiga upp
på Benzelii och Serenii ärorika biskopsstol. Men den vä-
gen gick han likväl, med begåfningens och snillets rätt.
T Örebro talrikt besökta läroverk, då under ledning
af “gamle rektorn11, den bepröfvade skolmannen Otto Joel
Oumaelius, började B. sin lärospån som adjunkt. Den brin-
nande lusten att gagna, mngängeslifvet i den trefna, rör-
liga och gästvänliga handelsstaden, förskönadt af många
goda krafter i måleri och musik, poesi och spirituel ton,
väckte framdeles hos honom önskan att återkomma till
denna plats; men det därstädes sökte lektoratet gick honom
ur händerna, och så fick 8. stanna i stiftets metropol för
att där från skolmannens den tiden så blygsamma vilkor
gå en mera lysande framtid till mötes.
År 1852 hade han redan återvändt till det väna Streng-
näs och i denna för honom så kära bygd blef han sedan
fästad för lifvet. Om hans lärareveksamhet här — hans
25 •
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
