Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Domprosteriets kontrakt - Strengnäs stads och landsförsamlingar - Domprostarne - 33 (37). Olaus Jonæ Ekman (1682—1689)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
någon tids tjänstgöring vid Storkyrkan, erbjöds honom
en befattning, som sedan mycket befrämjade hans befor-
dringar; han blef huspredikant hos befälhafvaren för lif-
ländska armén, frih. Bengt Horn, som så fastade sig vid
den allvarlige och redbare predikanten, att han med ens
gjorde honom till fältsuperintendent, den högsta prester-
liga befattning vid hären. Trött vid fältlifvets mödor och
längtande åter till hemlandet, företog han i okt. 1676 re-
san från Lifland, en resa, som på den tiden kunde upp-
taga liera veckor och dessutom var förenad med många
faror, synnerligast som den nu företogs på hösten. Man
hade icke heller hunnit långt, då en storm uppväxte, som
räckte i dagarne sex och som blef en anledning icke alle-
nast till den gräsligaste villervalla och fasa ombord, utan
äfven till nästan hela besättningens död i vågorna. Un-
der dessa fasans dagar och nätter ackompagnerades stor-
mens och vågornas brus af Guds ord och bön, som städse
ljöd från predikantens läppar till Honom, som är mäktig
att stilla storm och vågor, hvarjämte Ekman gjorde Gud
det löftet, att, om han undkom med lifvet, han skulle
“skrifva och författa något, som kunde bidraga till den
förfallna kyrkans upprättande14. Skeppet sjönk, men E.
blef liksom genom ett under räddad. När han sedermera
blef tveksam, huru han rätteligen skulle kunna uppfylla
sitt till Gud gifna löfte och så godt som begynte glömma
bort alltsammans, fick han en ytterligare påminnelse där-
om. Han råkade nämligen i november s. å. ut för en ny
sjöfara på ett annat kronans fartyg, hvarigenom han stärk-
tes i sin föresats att uppfylla sitt löfte.
Lyckligt landsatt i Stockholm, fick han anbud på en
förmånlig anställning i Dalarne att strax tillträda. Men
ihågkommande sitt löfte begagnande han sig af sin 2 års
tjänstledighet samt utgaf under denna tid den märkliga
skriften “Sjönödslöfte11, hvaruti han på ett sätt, som lifiigt
påminner om Spener, ehuru han veterligen icke stått i
någon beröring med denne eller med den rörelse, som
från honom utgick, uppträder med klagomål öfver kris-
tendomens förfall samt med yrkande på kyrkliga reformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
