Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Domprosteriets kontrakt - Strengnäs stads och landsförsamlingar - Domprostarne - 35 (39). Laurentius Erici Rahm (1690—1729)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
samling nog medförde största besväret. Sökte därför och
erhöll 1680 transport till Fogdö, som han tillträdde föl-
jande år. PicBses vid prestmötet i Strengnäs 1682. He-
dersprost 1687. Efter 10 års tjänstgöring i Fogdö, kalla-
des han till domprost 1690, tillträdde 1691. På gamla
dagar var han en gång i stor lifsfara. I företalet till sina
predikningar — har utgifvit 182 sådana, som han kallar
“sundhetsdrufvors bittra vin och oljoträds ljufiiga saft för
alla fromma kristna1’ — öfver profeten Jeremias berättar
han själf följande besynnerliga händelse, som vi anföra
efter Hallman. “Hå han år 1712 den 31 maji, på sitt
sextiondesjunde ålders år, skulle fara sjöledes ifrån Eld-
sund till Strengnäs stora gärde, steg drängen, som rodde,
så oförsiktigt på ena brädden af ökstocken, att domprob-
sten sjelf föll i sjön, 40 famnar ifrån landet. I förstone
blef han liggande med sin högra sida på vattnet så att
högra armen var inunder, men omsider kastade han sig
med sin gamla och tunga kropp på ryggen och blef så
liggande ofvanpå vattnet i vida sjön. Drängen föll ock
straxt efter och blef i förstone liggande ofvanpå sin hus-
bonde, och så länge stod han sig; men så snart han föll
af honom, sank han ner och drunknade. Omsider kom
Oymnasii Bokhållaren Murmus med tvänpe studerande per-
soner roende i en liten ökstock, vid hvilken domprobsten
fick hålla sig med handen, och flöt alltså efteråt till lands.
De studerande reste honom up ur vattnet, och så snart
han kom på landet, föll han på knä och tackade Gud för
sin vårdnad“. — R. lefde efter denna händelse i 17 år
och dog 1729 -’/4 i sitt 84:de år och begrofs i sin förut
tillredda graf på norra gången i domkyrkan.
“Med värdighet fyllde han sin plats i konsistorium
och med icke mindre nit och allvar förestod han herde-
kallet i sina församlingar11, säger en minnestecknare. Utan
att vilja afkorta på hans beröm i detta afseende, måste
dock för sanningens skull meddelas, att det stundom brast
ganska mycket i den konsistoriella värdigheten. Så t. ex.
då på grund af Rahms uppträdande konsistoriisamman-
trädet blef ganska stormigt. “Den 6 juni 1694 frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
