Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Domprosteriets kontrakt - Toresund - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
norr, utan östan om kyrkan, hvilken plats soldaten själf
“i välmachta begiärt“.
G. 1) m. Elisabet G-add, kkohdedotter från Bälinge,
död 1692 2) 1696 24 7 m. företrädarens änka Marga-
reta Leufstadius. Barn i l:sta g.: Olaus f. 1686, kap.-pred.
i Nacka; i 2:dra g.: Andreas f. 1697, bergmästare och
assessor i bergskoll., en man af stor lärdom, synnerligast
i grekiska spr., död 1758.
16. Martinus Florinus (1719—22) var finne till bör-
den och anstäld som pastor i Finland enligt fullmakt från
Bender. Kom under det långa förödande kriget med Ryss-
land som flykting till Sverige och tjänstgjorde någon tid
som fångpred. i Marstrand. Så blef Toresund ledigt 1717.
Dit anmälde sig såsom sökande företrädarens son Olaus
Thunberg, som mente, att fadern önskat honom till suc-
cessor. Men konsist. föreslog kapellanen i Julita Joh.
Luth och kap. i Öja Anders Achrelius. Ingendera kom i
fråga, utan magistern och fångpred. Martin Florinus blef
den lycklige 1718, kanhända på grund af sin versifierade
ansökan till konungen. Han tilltr. 1719, men återvände
till Finland i febr. 1722, då kriget var slut och freden i
Nystad ingången. Erhöll transport till Kangasala past. i
Åbo stift. Hans supplik till Karl XII lärer haft följande
lydelse:
Änglaljufva landsens fader! Se med nåd att dessa rader
Läggas ned i ödmjukhet För Ers höga majestät.
Öfver trenne unga prester Har re’n döden spelat mäster.
Gif mig store Potentat Ett af deras pastorat.
Fjorton år af största möda Jag i Marstrand haft min föda,
Atta år som fångars prest, Men ej varit i arrest.
Sex år liar jag informerat, Skolestoftet mig graverat,
Gör tillsammans fjorton år, Om jag nu förlossning får.
Ofta har jag supplicerat, Mina förmän implorerat
Att bli hulpen af min nöd Till ett bättre stycke bröd.
Men som jag ej Oonservera Kunnat änkor, som crepera,
Som här finnas i vårt stift, Medan jag är själfver gift;
Alltså måste jag gå miste, Tills jag nu den allra siste
Är i hela Bohuslän, Som ohulpen finnes än.
Därför faller jag nu neder Och min Herre Konung beder:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
