Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Domprosteriets kontrakt - Ytter Selö - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
fört en så blomstrande tillvaro, skulle hafva så hårda
stormar att uthärda, och att han själf under sin manna-
ålder som professsor skulle få kämpa en så allvarlig dust
för att rädda ungdomsarfvet. Blef emellertid en af de
kraftigaste pelarne för uppbärandet af den från påfve-
dömet starkt hotade evang. kyrkan; han fick häruti en
värdig medkämpe i den berömde mäster Petrus, sedan
biskop i Strengnäs. Till en början inskränkte sig det li-
turgiska oväsendet till en oskyldig katederstrid. Dels i
Ups., dels i Sthlm drabbade andarne samman. Sista nap-
pataget hölls i Sthlm 1576, och af den drabbningen vän-
tade sig liturgisterna, huru slöa deras vapen än voro, en
afgörande seger. Resultatet af det s. k. “religionssamta-
let“ mellan Upsalateologerna och liturgisterna blef för
de senare ganska litet gynsamt. Fastän det räckte i fle-
ra dagar och fördes under en sådan stormatadors ordfö-
randeskap som Peder Brahe, vans så litet för liturgisterna,
att tvärt om en af deras ifrigaste anhängare, dompr. i
Västerås, djupt uppskakad, återvände från “samtalet1’ och
efter en ångerfull bekännelse och afbön inför sin försam-
ling öppet kungjorde sin återgång till den evangeliska
tron. Då sammankallade kon. Johan 1577 en allmän riks-
dag och ett kyrkomöte till Sthlm för att göra slag i sa-
ken. Men för att därunder undvika hvarje motsägelse^
lät han på förhand fängsla liturgiens farligaste vedersa-
kare, såsom Petrus Jonm, Olavus Luuth m. fl. Och sedan
gick det lätt att med de andra jaherrarne få röda boken
antagen. Den opposition, som jäste inom Svartsjö och
Häringe slotts murar, hördes ej fram till den samlade
riksdagen. Först efter dess afslutande och sedan allt, som
man trodde, var lugnt och tryggt inom landet, släpptes
religionsfångarne och med dem stormen lös. Den frihets-
låga, som var tänd, kunde ej släckas med papistiska makt-
språk. De rätta männen saknades ej heller, och en af
dem var Olavus L. Ännu en gång utbröt för den skull
förföljelsen mot honom. Han skildes från sitt ämbete i
Ups., och när han icke desto mindre fortfor att protestera,
insattes han i slottshvalfvet “Tre Kronor11, i hvars unkna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
