Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Domprosteriets kontrakt - Öfver-Selö - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
teras ända från den gamle historieskrifvaren Livius’ tid,
som i sina herrliga tal låter sin hjälte säga hvad han ej
dristar säga själf. Sin kulmen nådde panegyrikens konst
på Gustaf III:s tid, då ej blott skalderna ex professo, utan
ock deras prosaistiska imitatörer strödde vältalighetens
blommor omkring sig. En sådan panegyriker bland många
andra var prosten Sven Bruhn, hvilken i egenskap af hi-
storiens läsemästare och väl äfven på grund af sin lediga
öratoriska talang flitigt anlitades som orator, parentator
och äreminnestalare. Han hade redan i Ups. med fram-
gång idkat denna intellektuella sport och för den skull
redan vid 29 års ålder kallats till eloqu. et poeseos docens.
Efter ankomsten till Str. blef Bruhn af biskoparne Ben-
zelius, Insulin och Tingstadius, alla tre starka i ordets
makt, antagen som den själfskrifne oratorn vid högtidliga
tillfällen. Ingen af de samtida kollegerna i Str. var så
hemma in cathedra superiore som han, den förre eloqu-
entiee & poeseos docenten. Ingen var så öfvad i välta-
lighetens alla finter, vare sig det gälde att ställa fram i
dagen tjusarkonungens bild eller den förbindlige gustavi-
anen Benzelius, eller det var fråga om att måla det höga
ämnet för jubelfesten 1817. Om ock allt sammans blef en
dimbild, ett skum af sköna välljudande ord, hvad var äre-
minnet annat än “den sista fradgan af den klassiska lite-
raturens historiska konst“.
Det var för den skull ej mera än en skuld eftervärl-
den betalade, då hon vid denne äreminnestalares död 1821
sjöng tacksamhetens lofprisande drapa i efterföljande, i
den dödes egen stil affattade kväde :
Forntida tro! Hctn är död, söm dig i hela sin lefnad
Tydde med känsla och ord;
visade uti sin dygd din himmel för världen. En ängel
Han nu bland änglarne är.
Lefvande kraften, som flöt från ljusets herrliga boning,
Helgelsens eviga kraft,
Denna kärlekens eld, som lifvar hvar troende kristen
För den som synderna bar,
Ingöt hos ynglingen kraft och gjorde hans barnsliga hjärta
Lydigt för vishetens bud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
