Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Villåttinge kontrakt - Årdala och Forssa - Kyrkoherdar - 22. Nicolaus Andreæ Staf (1767—98)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
ken symbolisk betydelse allt detta hade, är svårt att ut-
grunda. Men tack vare “upplysningens stigande“ gick det
för sig att få förs. med om dessa bruks afskaffande.
Kkoh. Staf räckte till öfverallt. Att gå i kyrkan, be-
höfde han ej påminna sina sockneboar Den tiden stodo
kyrkorna fulla af åhörare, och i Årdala rådde en sådan
trängsel i bänkarne, att flera sådana måste anskaffas och
platseras i koret och på gångarne; en särskild fattigbänk
anordnades t. o. m., så att fattighjonen, de åldriga och
skröpliga, skulle slippa stå bak i kyrkan. Ett försummade
han dock icke att påminna dem; de skulle ock bruka Guds
ord i hemmen och öfva gudaktigliet i lefvernet. Särskildt
ville han, att morgon- och aftonbön skulle hållas inom fa-
miljerna, och att barnen skulle tillhållas att alltid läsa till
bords. — Ja, särskildt på ungdomens uppförande voro hans
blickar stadigt riktade, och beifrades med eftertryck hvarje
svårare förseelse från det hållet. “Eho af ungdomen, som
utgjuter hädeord på livarannan och förer ett trätosamt och
ilskefullt lefverne, skall böta till kyrkan“. —
Men kkoh. S. representerade ej blott lag, utan äfven
evangelium. Sjuka, fattiga, elända skulle hos honom söka
råd och hjälp i både lekamlig ocli andlig nöd. Ett hus-
apotek, inrättadt 1780 på socknens bekostnad och då med
anledning af en gångbar sjukdom, fanns tillgängligt i prest-
gården, dit en hvar fick komma för att erhålla medika-
ment gratis åt sina sjuka. Själf for kkoh. flitigt omkring
i socknen och var angelägen att ej försumma sig i detta
afseende, hvarför han 1779 pålvste: “de som åstunda soc-
kenbud, bör sända bud härom så tidigt på morgonen, att
de må träffa mig hemma, som annars kan vara bortgån-
gen eller faren ut i socknen“.
En skuggsida fördunklar tyvärr denne kyrkoherdes
annars så betydelsefulla verksamhet. Och det var det
offer, han genom sin eftergifvenhet bragte tidsandan eller
snarare sin konung, som för att få medel till sina och lan-
dets behof släppte en flod, en verklig syndaflod af bränn-
vin öfver allt Sverige. På grund af påstötning från högre
ort diskuterades därför år 1778 på allmän sockenstämma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
