Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Oppunda östra kontrakt - Blacksta och Vadsbro - Komministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
seende. Ett messfall, en försummad lektion eller ämbets-
förrättning kunde leda till “probban11 eller ämbetets för-
lust, såsom och Herr Hans fick erfara.
Huru beskaffad var då Herr Hans? Efter de 2:ne
källor, konsistorii arkiv och kyrkohandlingarne i Blacksta,
som här åberopas, syntes herr Hans ha varit både slarf-
vig och lättjefull men på samma gång ägde han den tvif-
velaktiga äran att hafva varit “lustig“ och rolig, med hvil-
ken senare egenskap han i allmogens ögon försonade mån-
ga af sina begångna fel.
“En lustig och ordvillig (språksam och anekdotberät-
tande) man“. Sagesman till detta korta, men betecknande
omdöme är Lars Hallman, den rörande Blacksta och Vads-
bro ofta åberopade kulturhistorikern och kyrkoherden.
Och hvad Hallman sagt om Herr Hans, bevisar han fulle-
ligen genom att anföra följande egendomliga casus från
ett visitationsbesök, som biskop Johannes Mattise gjorde
på 1650-talet, och i hvilket Herr Hans, trogen sin natur,
tog en mycket “lustig“ del.
Saken berättas af Hallman på följande sätt: “Då h. h.
Episcopus Johannes Mattise höll visitation i Oppunda östra
kontrakt och nu väntades till Blacksta, redo församlingens
prester, herr Hans sacellanus i sällskap med sin pastor
mäster Nils (Marchelius) att möta biskopen på socken-
gränsen, vid Veckla soldattorp i Vadsbro. Men när bisk.
dröjde, blef tiden gubbarne för lång, hvarför de under
väntandet började leka en viss lek. Men just när lotten
föll på Herr Hans att efter den barnalekens reglor bära
mäster Nils på ryggen, kom biskopen, hvarvid Herr Hans
icke släppte mäster Nils ned, utan gick fram till bisk.
vagn, sägande: så liandtera pastores här i orten sina kap-
pellaner; nu har jag burit honom från Blacksta prestgård,
och är alldeles förbi. Bisk. kunde ej annat än roa sig åt
infallet. Men Herr Hans sätter sig till häst och rider i
sporrsträck framåt, hafvande folket att ringa i alla kloc-
kor både vid Vadsbro och Blacksta kyrkor och herrgår-
dar, sägande därvid, att “det ej vore för mycket att nöta
klockorna en stund för bisk. skull, helst han kommer så
sällan“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
