Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Oppunda östra kontrakt - Husby Oppunda - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Och hvad är nu att säga om denna nära 100-åriga
lefnad, så rik på frid, inre och yttre, samt stilla familje-
lycka? En lugn flod, som stilla framflyter genom en le-
ende, solbelyst Södermanlands bygd. “En ljuf, stilla, näs-
tan passionslös skön-ande“, för att tala med P. Vieselgien.
Men är ovanligt skild från fåfänga och flärd, och var lika
ödmjuk och anspråklös som prost och teol. d:r, som han
förut varit som adjunkt. De yttre utmärkelser, som föllo
på hans lott, ändrade ej hans sinne. “Lika from och an-
språkslös satt han i sitt patriarkaliska tjäll, omgifven af
friden, glädjen och välsignelse#––– säger hans min-
nesteckrare. “Hvem såg honom, utan att älska honom?
Hvem hörde honom, utan att beundra honom? Hvem kände
honom, utan att vörda honom?“ heter det i samma stil.
De fattiga uppsökte honom ej förgäfves. Lofvande anlag-
stödde och uppmuntrade han. De gryende anlagen hos
den blifvande skalden Vitalis (Erik Sjöberg), sin svägei-
skas dotterson, uppmärksammade han, tog den fattige gos-
sen i sitt hus, försåg honom med böcker o. s. v. “Mån-
gen okänd“ — fortsätter samme panegyristiske loftalare
“sökte hans gästfria boning endast för att se och beundra
den nära 100-årige mannen med vishetens silfverkrona på
sitt hufvud och den 60-åriga sonen vid hans sida, stöd-
jande en älskad faders ålderdom11 o. s. v.
Med bortseende från tidsandans något svulstiga stil, kan
ju näppeligen en vackrare runa ristas öfver död man. Och
det bästa af allt är, att vi ha anledning tro, att denna runa
är sann. Vi kunna dock ej underlåta att nämna, såsom
oss synes, en svag sida hos d:r L. Vi syfta pa hans föi-
hållande vid 1790 års fredsfest och vid 1811 års kungliga
utskrifning, vid hvilka riksviktiga händelser hans fredsäl-
skande sinne spelade honom tvänne stora spratt, då det
kom honom att underskatta sina undersåtliga plikter för
omtanken om sina sockenbors väl.
När efter freden i Verelä 1790 Tej Deum skulle sjun-
gas i hans kyrka, och han från predikstolen — berättar
en samtida — håller ett gripande tal om krigets fasor och
innerligt tackat Gud för fredens välsignelser, och festen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
