Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Oppunda Västra kontrakt - Västra Vingåker - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
och 1657. Ivrig och hungersnöd i förening hade alstrat
en farsot i landet, af hvilken i synnerhet hufvudstaden
hemsöktes. Alla, som hade rad och lägenhet, begafvo sig
därför ut på landsbygden; äfven hofvet lämnade Sthlm.
Men den, som troget stannade på sin post samt med fara
för eget lif besökte de sjuka och räckte nattvardens sa-
krament åt de döende, det var Bäazius.
Ryktet om detta hans mod nådde äfven konung Karl
X:s öron. Och när denne, höljd af ära och lagrar, hem-
kom 1659 och en dag infunnit sig i slottskap., tog B., som
därvid predikade, tillfället i akt att lyckönska den oför-
skräckte härföraren till vunna segrar och öfverståndna
faror; det blef en högtidlig stund inom kapellets väggar.
Konungen belönade ock furstligt sin hofpredikant genom
att nämna honom till pastor & prsepositus i ett af rikets
förnämsta past., Vingåker, 1659 24/8.
Kort därefter måste emellertid B., såsom bruket då
var, låta höra sig af församlingen och förnimma deras
betänkande. Hvartill detta bruk egentligen skulle tjäna,
är ej lätt att säga, då en förs. väl ändå icke kunde ändra
en kgl. utnämning. Seden var nu emellertid en gång så-
dan, hvarför B. inställde sig i Vingåker kort efter utnäm-
ningen, för att låta höra sina gåfvor och inhämta, huru-
vida förs. var nöjd med honom ss. sin kkoh. Efter guds-
tjänstens slut frågade han menigheten därom, men fick
intet svar. Ännu en gång frågade han dem; “Viljen I
hafva mig till eder kkoh.?“, men alla tego. Sedan han
för tredje gången upprepat samma fråga utan att erhålla
svar, yttrade han: “Jag märker, väl, att jag icke är eder
till nöjes och därvid får det förblifva. Jag är tillskickad
af min öfverhet och min biskop, eljes vore jag ej hit-
kommen“.
Då steg en gammal gråhårig vingåkersgubbe fram
och sade: “Gudi lof, I hafven skägg, I skolen vara väl-
kommen“.
“Hvad viljen I med mitt skägg“? frågade B. Bonden
svarade: “De ha sagt, att Ni var ett barn; här är ingen
barnaförsamling; Gudi lof, I hafven skägg; helser drott-
ningen och tacker henne“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
